Vår mor och syster har hastigt avlidit på sjukhuset i Skellefteå den 9 juli, hon blev 81 år.
Aune föddes 1939 i finska Keitele just innan vinterkriget bröt ut. När hon var fem år skickades hon tillsammans med sin då treåriga lillasyster till Sverige som krigsbarn. Hon blev placerad i Istermyrliden där hon växte upp hos sina svenska fosterföräldrar och två yngre bröder. Efter krigets slut kom Aune att stanna kvar i Sverige.
Hon hade genom alla år i Sverige kontakt med sina biologiska föräldrar och de fem yngre syskonen i Finland. Det blev många besök till Finland när barnen var små och man kan säga att Aune hade två familjer.
1958 gick Aune en kontorskurs i Umeå och fick sedan anställning som kontorist på Hugo Johanssons bilaffär i Bureå som varade i tio år. Hon träffade sin älskade Rune 1961 och de gifte sig 1964 och fick två söner, Niclas och Peter.
De köpte och renoverade huset på Burviksvägen i Bureå 1969 och familjen flyttade in där 1971. När barnen var små var hon hemma med dem och hade även dagbarn. Senare kom hon att arbeta som kontorist och även med ekonomi på Bure AB fram till att MoDo stängde fabriken 1992. Sedan blev det arbete på Samhall i Skellefteå och på Slöjdkammaren i Lövånger. På äldre dagar lärde hon sig finska på nytt och affärsengelska.
1972 påbörjades Aune och Runes stugprojekt i Fjälbyn. Många somrar tillbringades där under tiden som stugan blev klar och barnen växte upp. Intressen som mamma delade med pappa var handarbete, bokläsning, musik, dans, trädgårdsarbete, korsordslösande, boulespelande och fridfulla stunder i stugan. Hon följde även sönernas idrottsutövande med spänning.
Hon var medlem i föreningen Finska Krigsbarn och hade stort utbyte av att träffa andra med samma erfarenheter. Mamma sjöng i kören Kustblandning och deltog i PRO:s olika aktiviteter. Tillsammans med Rune blev det även många bilutflykter, fikastunder till släkt och vänner och besök på olika kulturevenemang. Saknaden efter sin älskade Rune, som gick bort 2013, blev oerhört stor för Aune.
Sedan tiden på Bure AB började en mödosam kroppslig kamp med värk, fibromyalgi, reumatism och andra allvarliga sjukdomsförlopp. Trots att detta präglade Aunes tillvaro starkt visade hon alltid stor omtanke för andras mående. På senare år hade hon många samtal med oss barn och syskon med funderingar kring hur hennes barndomsupplevelser påverkat henne och hennes mående.
Hon hade nära till skratt och hade ett varmt hjärta för sin familj, nära vänner och grannar. Glädjeämnena var såklart att få följa sina barnbarns uppväxt och olika intressen. Tack vare sin envishet, sisu och stor hjälp av närmaste familjen och grannar kunde hon ändå bo kvar i lägenheten fram till sin hastiga bortgång.
Saknaden efter mamma, syster, farmor och svärmor kommer att förbli oerhört stor.
Niclas och Peter, syskonen Hannele, Calle och Lars-Ove