Förr om åren var befolkningsstatistiken en dyster läsning.
I varje fall för den som vill se Skellefteå växa.
Men vindar vänder. Nu ökar Skellefteås befolkning. Det blev plus 251 personer förra året. Fler flyttade in än vad som flyttade ut.
Historiskt sett har människor flyttat dit arbeten finns. Mycket av befolkningsökningen kan därmed tillskrivas Northvolt och alla de företag som etablerar sig i batterifabrikens skugga. Det finns gott om arbetstillfällen i Skellefteå.
När produktionen kommer igång lär befolkningsökningen ta fart på allvar. Det har redan bostadsbyggandet gjort.
Om allt går som det är tänkt så ligger kommunens befolkningsmål 80 000 invånare 2030 inom räckhåll.
Vem kunde tro det när det presenterades. Dock ska sägas att fjolårets befolkningsökning på 251 personer är långtifrån de närmare 900 som behövs varje år fram till 2030 för att klara befolkningsmålet.
För övriga kommuner i Norrans spridningsområde är Statistiska Centralbyråns rapport över befolkningsutvecklingen en dyster läsning: Arjeplog har minskat med 67 personer, Arvidsjaur med 75, Malå med 44 och Norsjö med 41.
Det är bara Robertsfors som ligger på plus. Plus en invånare närmare bestämt. Fortfarande är Umeå det stora västerbottniska dragloket med en befolkningsökning på 1323 personer. Frågan är hur länge till.
Befolkningsåret 2020 var ett ovanligt år. Så lite som befolkningen växte förra året har den inte gjort på 15 år. Med stor sannolikhet kommer även befolkningsåret 2021 att bli ett ovanligt år. Självklart är det coronapandemin som spökar.
Därför ska man undvika att dra alltför långtgångna slutsatser av alla siffror och tabeller. Men noterbart är att Skellefteå ökar sin befolkning för andra året i rad och att utflyttningen från storstäderna ökar i ett nationellt perspektiv.
En trend? Ja, om den fortsätter.
Och det är någonting som Skellefteås politiker och tjänstemän måste ha i åtanke när framtidens kommun planeras. Det är som Centerpartiet med emfas påpekat vid ett stort antal tillfällen; alla vill inte bo i stan.
Nej, alla vill inte bo i stan. Det finns det som prioriterar närheten till naturen och en bra uppväxtmiljö för sina barn framför städernas utbud av kultur, nöje och uteliv. Självklart under förutsättning av stadens utbud finns inom pendlingsavstånd.
En chans för samhällen som Burträsk, Lövånger, Kåge, Byske med flera att hållbart och långsiktigt utvecklas.
Därmed borde också ”stad och land, hand i hand” inte nödvändigtvis bara vara en floskel.