Historien om hur ett nej plötsligt blev ett ja

Socialdemokraterna valde att köra över Skelleftebornas vilja i en rådgivande folkomröstning. Det är illa.

Både den näst sista och den första spiken är inslagen i frågan om en ny bro över älven.

Både den näst sista och den första spiken är inslagen i frågan om en ny bro över älven.

Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT

Ledare2020-11-19 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Man skulle kunna raljera.

Göra sig lustig över alla turer kring centrumbron, förlåt Karlgårdsbron.

Det kliar i fingrarna.

Det är lätt att ta till sarkasmer i det politiska samtalet. Lätt och effektivt. Men det ska jag inte göra. Den politiska hanteringen av Karlgårdsbron är ingenting att skämta om.

Här är en kort rekapitulation på sin plats.

Våren 2014 folkomröstades det om en ny bro över Skellefteälven. Valdeltagandet var över 50 procent. Drygt 60 procent röstade nej. Socialdemokraterna höll vad de hade lovat. Att följa folkomröstningen om det blev ett tydligt utslag.

Planerna placerades i en bokhylla.

Fram till våren 2017.

Då Socialdemokraterna plötsligt blåste liv i brofrågan igen. Och fick med sig Vänsterpartiet. Gruppledaren Agneta Hansson konstaterade i en debatt i kommunfullmäktige att partiet fått svar på de frågar man ville ha svar på.

Vid tisdagens kommunfullmäktigesammanträde diskuterades brofrågan igen. För vilken gång i ordningen okänt.

Men i och med beslutet om ”finansiering och igångsättning av en ny bro över Skellefteå älv” är näst sista spiken i brodebatten inslagen. Tillsammans med den första spiken i bron.

Näst sista? Ja, frågan lär komma upp i samband budgetdebatten.

Skellefteå står inför en gigantisk samhällsomvandling. Få har insett hur stor den kommer att bli.

Uppemot 10 000 nya arbetstillfällen, vissa spekulerar i så många som 18 000. Prognoser visar att det behöver byggas 5 000 nya bostäder fram till 2025. Det kan vara lågt räknat.

Det behövs mer förskola, skola, vård och omsorg. Det behövs astronomiska investeringar i infrastruktur.

Men inte minst behövs det nya långsiktigt hållbara trafiklösningar för de centrala delarna av Skellefteå.

I den kontexten hade det varit önskvärt att Skellefteå satsat på mer progressiva trafiklösningar än att göra det lättare för folk att ta bilen till centrum. Det finns omfattande studier och forskning som pekar på att om man förbättrar trafiksituationen för bilarna (bron över älven) så ökar också biltrafiken. Den behöver minska.

Den stora frågan är: Bygger vi Skellefteå för bilar eller för människor.

Socialdemokraterna valde att köra över Skelleftebornas vilja i en rådgivande folkomröstning. Det är illa.

Den demokratiska frågan som behöver ställas är: Ska politikerna tjäna folket och folkets vilja, eller ska folket tjäna politikernas. I det här fallet är svaret från S uppenbart.