Det har varit en lång färd.
Mycket vatten har runnit under broarna.
I tisdags (17/11 2020) hade kommunfullmäktige i Skellefteå sammanträde. Där klubbades förslaget till ”finansiering och igångsättning av ny bro över Skellefteå älv, Karlgårdsbron” igenom.
De politiska positionerna var lika låsta. Argumenten upprepades.
På torsdag (26/11 2020) är det dags för budgetfullmäktige. Då kanske bron kommer upp igen.
En sista gång.
Sista spiken i debatten följs av första i bron.
Men för alla som gillar att debattera broar över vattendrag kom kommunfullmäktiges ordförande Daniel Ådin (S) med lugnande besked: Skellefteå växer. De kommer att finnas broar att diskutera även i framtiden.
Förhoppningsvis då utan en kommunal folkomröstning inblandad.
Den första kommunala folkomröstningen hölls 1980 i Vallentuna. Folket sa nej till en tunnelbana. Sedan dess har folkomröstningarna staplats på varandra. Det har hållits någonstans kring 100 stycken.
På det lokala planet: 1981 folkomröstade Norsjö om att bryta sig ut från Malå. 1987 folkomröstade Norsjö om en systembutik. 1997 folkomröstade Malå om provborrning för slutförvar av kärnbränsle. 2014 röstade Skellefteå om bron.
Tanken var god. Som så många andra tankar. Demokratin skulle bli mer demokratisk. Det gavs en möjlighet för invånarna att ta ställning partipolitiskt i allmänna val och sakpolitiskt i en folkomröstning i en specifik fråga.
Politikerna kunde få reda på vad folk tycker och tänker. Innerst inne.
Det är lätt att tro att dessa folkomröstningar är höjden av demokrati.
Men det är de inte. Politikerna kan välja att följa folkets vilja eller låta bli.
Det blir en låtsasdemokrati. Folkets inflytande över politiken blir inte större. Folkomröstningen blir ett prov utan värde.
I Skellefteå är mycket sagt om bron över älven. Både när den kallades centrumbron och nu när det heter Karlgårdsbron.
Allt som kan sägas är sagt. Inte några gånger utan många, argumenten har upprepats i oändlighet. Nu är det upp till våra folkvalda politiker att ta ställning. Med största sannolikhet sviker S och V väljarnas vilja.
Bara en liten slutreflektion: Nu när batterifabriken Northvolt är på ingång, med alla sina transporter till och från, borde det vara guldläge att uppvakta Trafikverket om en E4-dragning utanför stan.
Det är svårt att veta om och i så fall vad kommunens ledning gör i frågan.
Det har sagts många gången. Men det tål att sägas igen och många gånger därtill: Brofrågan är inte snyggt skött.
Våren 2014 folkomröstades det om en ny bro. Valdeltagandet var över 50 procent. Drygt 60 procent röstade nej.
Först deklarerade Socialdemokraterna: Vi följer folkets vilja. Det blir ingen bro. Sedan deklarerade Socialdemokraterna: Vi struntar i folkets vilja. Vi bygger en bro.
Det hade varit mycket mer ärligt om de redan innan folkomröstningen deklarerat att bron kommer att byggas. Oavsett …
Nu blev det inte så. Svekdebatten kommer att leva kvar längre än tiden det tar att färdigställa den nya bron över älven.
Vi lever i en tid där den demokrati som vi i västvärlden känner är satt under press. Se på eftervalscirkusen i USA. Världens mest inflytelserika demokrati. Se hur de antidemokratiska krafterna växer sig allt starkare i hjärtat av Europa.
Förhoppningsvis har Skellefteås socialdemokrater lärt sig någonting av hur brofrågan hanterades. Som till exempel vikten av att stå för sitt ord. I varje fall längre än några år.
Nu ska bron byggas. Karlgårdsbron. I sann demokratisk anda accepterar jag det beslut som komma skall. Om än jag ogillar både beslutet och den politiska hanteringen av brofrågan.