En regeringsförklaring lika tom som det var i bänkarna

Vackra ord kan de flesta av oss leverera. Men så länge ingen berättar hur förblir de vackra orden bara vackra ord.

Stefan Löfvens regeringsförklaring var, som regeringsförklaringar brukar vara, full av vackra ord.

Stefan Löfvens regeringsförklaring var, som regeringsförklaringar brukar vara, full av vackra ord.

Foto: Anders Wiklund/TT

Ledare2020-09-09 05:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Det var glest i bänkraderna.

Undrar hur många gånger man skrivit så i samband med allehanda debatter i riksdagen. Förmodligen åtskilliga.

När statsminister Stefan Löfven (S) på tisdagen läste upp regeringsförklaringen var det, just det, glest i bänkraderna. Den här gången dock av nöden påkallad. Nöden i form av coronaviruset och behovet av social distansering.

Men det var inte bara i bänkraderna som det var tomt. Det var det också i talarstolen. Knappt några nyheter och tomt på besked om hur känsliga frågor, som migrationen och arbetsrätten, ska hanteras.

För de måste hanteras. På ett eller annat sätt.

Sverige står inför en gigantisk utmaning. Dagens politik, helt inriktad på krishantering, ska ersättas av en politik inriktad på långsiktigt hållbar tillväxt och miljöhänsyn.

Stefan Löfvens regeringsförklaring var, som regeringsförklaringar brukar vara, fullpackad med vackra ord. Men vad betyder de egentligen i praktiken? Ja, inte mycket om de inte åtföljs av någon sorts handlingsplan. En sådan hade inte Löfven.

Hur ska gängkriminaliteten bekämpas? Hur ska välfärden finansieras? Hur ska jobben bli fler? Hur ska hemligstämplingen av skoluppgifter hanteras?

De och många andra frågor hade behövt besvaras på ett trovärdigt sätt om Löfvens dröm ska kunna gå i uppfyllelse: Att bygga ett Sverige bättre än det före krisen.

Ja, Sverige har problem. Det är sant. Många av problemen har växt under Stefan Löfvens tid som statsminister, andra har lösts. Ändå är det ingen politisk ”förlorare” som stiger upp i talarstolen.

Han lyckades med det som många trodde var omöjligt: att splittra den borgerliga alliansen, att få socialdemokratin att börja dra åt samma håll igen, om än stundtals motvilligt.

Därtill regerar han på ett mandat som i varje fall för tillfället knäckt den traditionella höger-vänster-skalan i svensk politik.

Stefan Löfven steg in i politiken som fredsstiftaren, medlaren, förhandlaren. Den rollen passar honom. Nu ställs det andra krav, och då har kostymen blivit obekväm.

– Sverige är ett land att vara stolt över, konstaterade Löfven.

Vi ger honom rätt.

– Det är vårt land som vi ska göra ännu bättre – och att göra det är vår gemensamma uppgift, fortsatte han.

Vi ger honom rätt.

Vackra ord och sköna formuleringar kan de allra flesta av oss leverera. Men så länge det stannar där, så länge ingen berättar hur, förblir de vackra orden bara vackra ord.

Eller politiska floskler om man så vill.