Ett nytt lågvattenmärke i assistansdebatten

De färskaste siffrorna från Försäkringskassan visar att bara 0,45 procent av utbetalad assistansersättning var fel.

Både barn och vuxna som borde få assistans står utan.

Både barn och vuxna som borde få assistans står utan.

Foto: Gorm Kallestad/NTB scanpix/TT

Debatt2020-10-27 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En lögn är en lögn.

Även om den kommer från jurister och självutnämnda experter.

Och spekulationer hör inte hemma i en seriös diskussion.

Den senaste tidens utspel i assistansdebatten utgör ett nytt lågvattenmärke.

Svepande anklagelser om fusk med assistansersättningen har böljat fram och tillbaka. Då är det på sin plats med fakta i målet: De färskaste siffrorna från Försäkringskassan visar att bara 0,45 procent av utbetalad assistansersättning var fel.

Naturligtvis borde inte en enda krona betalas ut felaktigt. Men i den knappt halva procenten ryms också rena misstag och fel som Försäkringskassan själv begått.

När det gäller alla socialförsäkringar utgör de felaktiga utbetalningarna mellan fyra och fem procent. Exempelvis är tillfällig föräldrapenning en riktig enfant terrible. Här uppgår de felaktiga utbetalningar till minst 20 procent.

Bilden som förmedlats i media de senaste veckorna har handlat om avancerade upplägg där kriminella på olika sätt tillskansat sig pengar från det allmänna. Våra skattepengar.

Det har handlat om att lura till sig arbetstillstånd, ha assistenter anställda, som egentligen inte jobbar utan fyller i falska lönerapporter. Allt för att bolaget ska kunna kamma hem ersättning från Försäkringskassan.

Detta är mycket upprörande och ska självklart stoppas.

Men för oss som lever med personlig assistans, antingen själva eller i familjen, och för alla som sökt men fått avslag, trots omfattande behov finns det större problem än den lilla klick av kriminella lycksökare som hittat ännu en nisch att suga ur.

Familjer där det finns barn med funktionsnedsättning har det oerhört tufft i Sverige i dag.

Ett barn med stora svårigheter, kanske andningsproblematik, som kräver övervakning dygnet runt. Det barnet kräver mycket av sina föräldrar – både dag och natt.

Och utan personlig assistans hamnar föräldrar till slut i ett vidrigt predikament: Ska vi ansöka om plats på ett barnboende? Ska vi lämna bort vårt barn?

Personlig assistans är en fantastisk rättighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar.

Tyvärr är den rättigheten kraftigt urholkad i dag. Både barn och vuxna som borde få assistans står utan.

Det är det verkligt allvarliga problemet.