I snitt plockar jag upp två pantburkar per promenad eller cykeltur. Jag fascineras över hur man kan orka bära med sig pantburkar ut i naturen så länge de är fyllda av dryck, men när burken är tom är den tydligen alldeles för tung att bära.
Även om någon nyss fyllt på kroppen med både koffein och extra tillsatt energi från energidryck så tryter orken till att ta med pantburken hem från sin utflykt eller ens till närmaste papperskorg – även om pantburkar borde pantas.
Jag förstår inte detta beteende. Är tomma burkar svårare att bära än fulla eller öppnade burkar? Hur kan en ren aluminiumburk förvandlas från en förpackning till skräp som man snabbast möjligt vill göra sig av med genom att kasta det på marken. Så fort man druckit upp sin energidryck, läsk eller öl vill man göra sig av med den.
Ta med er allt skräp hem från utflykter och bilfärder. Ta hem och panta era burkar, de ska återvinnas. Att slänga skräp, pantburkar och pet-flaskor i diket tycker jag bara visar på ett riktigt pantat felaktigt beteende. Visst kan vi bättre?
Anna Strömqvist, Bureå