Jag ska erkänna, jag är en av många medborgare som verkligen sett fram emot och stöttat bygget av Sara Kulturhus. Att vi äntligen skulle få en samlad plats för att ta del av kommunens kulturutbud. Frågan jag ställer mig i dag är: Har jag ivrigt hejat på bygget av ett monument över den lokalproducerade kulturens död?
Först fick man sätta kaffet i vrångstrupen när kulturhusets ledning lite tvetydigt talade om att kulturhuset nog inte var en arena för lokala konstnärer, det vill säga gräsrötterna. Att nu tre av de fyra huvudsakliga benen i kulturhussatsningen ger uttryck för bristande kommunikation och en oro över hur de ska kunna bedriva sin verksamhet, det lägger sig som en blöt hästfilt över de grandiosa planerna som presenterades vid beslut och byggstart.
Om nu kulturhuset är den enda kultursatsningen Skellefteå kommun tänkt genomföra på överskådlig tid, då blir den här kåken i trä och glas tveklöst ett monument över den lokalt producerade kulturens död. Och värst av allt, vi har alla skattebetalare varit med och betalat för begravningen.
Och vad hade Sara själv sagt om det här? Vet ni, det behöver vi nog inte ens gissa.
Mikael Karlsson, Skellefteå