Min sambo och jag skulle lasta gammal matjord på ett släp.
Släpet var tippbart så vi skottade upp jorden i en skottkärra, gick med den till släpet, körde upp den på det nertippade släpet och tömde av skottkärran.
Efter första lassat förstod vi att släpet skulle vippa tillbaka vid nästa lass. Vi skottade därefter i skottkärran, körde fram den till släpet, och skottade från skottkärran till det tillbakavippade släpet.
– Nej, sa jag. Det här kommer att ta flera veckor.
Då hämtade min sambo en planka som han lade som en spång upp till släpet. På så sätt kunde vi köra upp den lastade skottkärran på släpet och tippa av jorden.
Ingenting revolutionerande. Jag vill bara gestalta hur vi kommer på lösningar för att underlätta arbete eller lösa uppgifter vi ska lösa. Tack vare den förmågan har den moderna människan överlevt i 200 000 år.
Den här förmågan är alltså en förutsättning för vår överlevnad.
Men den kan också bli vår undergång. Om vi inte förstår vad vi gör med den.
I västvärden lever vi som om ekonomisk tillväxt är den enda vägen. Det gör vi för att vi alltid söker högre välstånd.
Vår hjärna kan inte göra skillnad på om vi gått från att bo i en liten lägenhet i ett billigt område till att flytta till en stor villa mitt i stan, eller om vi går från att ha bott i en stor villa mitt i stan till att flytta till en ännu större villa med pool.
När vi har kommit till villan med pool börjar vår hjärna sträva efter nästa steg.
Sak samma när det kommer till grundläggande behov som mat eller relationer. Många av oss behöver noga tänka på vad vi äter, annars blir vi ohälsosamma. Och många ifrågasätter de relationer vi befinner oss i.
Skillnaden är att dessa behov drabbar oss direkt individuellt. Äter vi fel blir vi tjocka eller undernärda. En relation som är dålig kan vi lämna eller ta tag i och reda ut.
När det däremot kommer till strävan efter ett bättre välstånd drabbar aldrig utvecklingen oss direkt. Den gynnar oss.
Men den drabbar klimatet. Vi vet att i princip varje gång vi öppnar plånboken bidrar vi till koldioxidutsläppen. Vare sig vi handlar på second hand, åker tåg eller köper grönsaker. För att inte tala om utlandssemestern.
Det är dags att jobba mot naturen nu. Det är dags att använda våra smarta hjärnor till att hindra impulserna och tankespåren som leder till högre välstånd. Vi behöver inte konsumera mera.
Vi måste börja ge tillbaka till den planet som ska föda kommande generationer.