Mycket finns att säga om regeringens agerande under coronapandemin.
Och då handlar det inte om reservdelar till rakapparater eller om inköp av julklappar i mellandagarna.
Nej, då handlar det om senfärdighet.
Om allt går enligt plan klubbas den nya pandemilagen igenom av riksdagen den här veckan. Sedan väntas den träda i kraft den 10 januari. Den ger regeringen långtgående möjligheter att begränsa och i yttersta fall stänga verksamheter.
Pandemilagen ger regeringen unik makt, och ett unikt verktyg i kampen mot smittspridningen.
Men regeringens senfärdighet har gjort att den nya pandemilagen, som i princip innebär undantagstillstånd, inte debatterats nog grundligt. Skadorna har inte hunnit ställas mot nyttan i en lite mer djupgående analys.
Trots att coronapandemin rasar vidare med oförminskad kraft har slutet av 2020 kantats av trängselrapporter från mellandagsreor och nyårsfirande.
Den tyske författaren, dramatikern och filosofen Friedrich Schiller konstaterade att ”mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves”.
I dagens kontext lyder ordspråket ”mot dumheten kämpar själva gudarna, regeringen, Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” förgäves.”
Ur den aspekten är lagen nödvändig. Tyvärr är bäst att tillägga. För omfattande inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter, de mest omfattande sedan andra världskriget, är absolut ingenting att eftersträva.
Med det sagt är den stora frågan varför regeringen har varit så passiv i höst.
Efter fiaskot med vårens tillfälliga pandemilag – den användes aldrig – borde regeringen ha tagit tillvara sommarens nedgång i smittspridningen och arbetat fram en ny lag.
Som hunnit debatteras och analyserats. Nu blev det mer eller mindre ett haft- och hastverk.
Det sistnämnda illustreras av att regeringen ger sig makten att stänga ner verksamheter. Men lagen innehåller inga skrivningar om hur näringsidkare som tvingas stänga verksamheten ska kompenseras. Eller om hur domstolarna ska hinna med att ta hand om alla överklaganden som är att vänta från företag som tvingas stänga.
Det är bara att hoppas på att vi inte hamnar där. I en situation där regeringen känner sig tvingad att använda de mest långtgående åtgärderna lagen medger.
Förmodligen kommer vi nu i vinter att se en politisk strid mellan en opposition, som kommer att ligga på för att lagen ska användas, och en regering som tvekar in i det längsta.
Smittläget är allvarligt. Nu måste vi alla hjälpas åt för att minimera lidande och död fram till dess att vaccinationerna biter.