Tack Per Parbring i Norran för dina kloka ord omkring vår julkrubbas berättelse. Där samlades ju människor från olika trosriktningar och sammanhang, från fåraherdar och till den tidens vetenskapsmän. Alla hade fått kallelse på olika sätt till den märkliga händelsen i det enkla stallet som fått en sådan stark betydelse för så många genom alla tider. Som betytt att vi utifrån den händelsen så har vi ju vår tideräkning ifrån.
Så viktigt att vi kan träffas oavsett kulturell bakgrund och trosuppfattning i en god gemenskap, att vi kan lära oss umgås med respekt för andra folks uppfattning om det som är värdefullt och heligt i andras tradition.
Minns vid en resa till Turkiet när en promenad förbi en moské gav eftertanke som etsat sej fast i minnet. Utanför moskén satt en man och tvättade sina fötter som traditionen påbjöd innan min gick in i moskén. Han tittade upp mot himlen med ett intensivt och stort leende och sjöng på någon muslimsk sång. Hela hans väsen utstrålade en lycka som tog hårt på mej, har inte sett någon som utstrålade en sådan intensiv glädje där han satt. Skulle jag ha gått fram till mannen och sagt: ”Men gubbe lilla du har ju fel tro.” Nej! Vi ska inte ta ifrån någon det som är värdefullt för andra och som dom kanske har levt hela sitt liv på.
Vi har vår tro och övertygelse och den ska vi värna, men genom att samlas och umgås har vi mycket att lära av varandra som främjar vänskap och samarbete folk emellan.
Gud är god och vill att vi ska vara goda mot varandra.
Ove Vikdahl, kristen gubbe med respekt för andra