Svenska kyrkan en markägare som sköter sina skogar bra

Att ge uttryck för att brukandet av kyrkans skog enbart handlar om kalhyggen är märkligt och okunnigt.

Sverige 25 september 2021 10:28
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på Ulrika Karlssons (nomineringsgruppen Himmel och jord) och Mats G Nettelbladts (nomineringsgruppen Himmel och jord) debattartikel ”Svenska kyrkan ska tillämpa kalhyggesfria metoder”, publicerad på norran.se söndagen den 12 september 2021.

Ulrika Karlsson och Mats G Nettelbladt, företrädare för nomineringsgruppen Himmel och jord, redogör för sina åsikter om Svenska kyrkans trakthyggesbruk i en debattartikel på norran.se (12/9 2021). Vi tycker det är viktigt att förtydliga vissa punkter.

Vi som arbetar med förvaltningen av Svenska kyrkans skog gör det med stolthet.

Vi tittar kontinuerligt på kalhyggesfria metoder, testar och utvärderar olika modeller. Tyvärr finns det i vår region få goda exempel från andra markägare på fungerande kalhyggesfria metoder. Att på egen hand testa tar tid.

Att ställa om hela skogsbruket till kalhyggesfritt låter vanskligt och är ett högriskprojekt när metoderna för vår region baseras på teorier och inte på praktik. Nya skötselmetoder måste ges tid att utvärderas i mindre skala, både i ekonomiska och i biologiska termer.

Det vi gör i dag får nästa generation se resultatet av om 100 år.

Från det att ett träd planteras tills det är dags för avverkning tar det nämligen cirka 100 år. Att bedriva skogsbruk tar tid och mycket hinner hända i både naturen och i människans syn på den. Man behöver ha ödmjukhet inför uppgiften att förändra brukandet av skog.

Under en sådan 100-årscykel markbereder, planterar, röjer, gallrar och (ibland) gödslar vi skogen. 15 procent sparar vi för naturvården och den biologiska mångfalden. Delar av naturvården sköter vi med bränder, eller andra åtgärder, som exempelvis gynnande av lövträd eller långsamt dödande av trä. Det uppskattar insekter och svampar.

Skogsfastigheterna i Luleå stift är spridda över hela Norrbotten och Västerbotten, på en tredjedel av Sveriges yta. Vi har cirka 600 arrenden. Bland arrendatorerna finns idrottsklubbar, stugägare och jägare.

För brukandet av skogen bygger och underhåller vi ett stort skogsbilsvägnät, till glädje för dem som vill göra ett besök i naturen.

Att ge uttryck för att brukandet av kyrkans skog enbart handlar om kalhyggen är märkligt och okunnigt.

Vi är en markägare som sköter våra skogar bra och har en god ekonomi på skogshushållningen. Vi har en mindre del kalhyggen och en hög andel gammalskog i jämförelse med andra skogsägare.

Att bedriva trakthyggesskogsbruk innebär att skapa kalhyggen. Men på dessa sparas trädgrupper, gamla träd – så kallade naturvärdesträd – högstubbar, hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöområden med mera.

Att bedriva denna form av skogsbruk innebär att vi kan lägga resurser på naturvårdsområden som behöver en aktiv skötsel. Vi kan ta resurser från kalhygget för att förstärka och förbättra naturvårdsområden och den biologiska mångfalden i vårt skogsbruk.

Svenska kyrkan i Luleå stift har 3 238 hektar (åtta procent) i åldern 0–10 år och 10 180 hektar (25 procent) i åldern över 100 år. Det visar att kyrkans mark är långt ifrån ett enda stort kalhygge.

Vi förfogar över 63 414 hektar mark varav 40 738 hektar är skogsmark. Av skogsmarken bedriver vi aktivt skogsbruk på 34 690 hektar. 6 047 hektar är avsatt för naturvårdsändamål med både aktiv och passiv naturvårdsskötsel.

Det ger en naturvårdsareal på 15 procent av den brukade marken, en hög och ambitiös nivå för skogsbrukare.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa
Läs mer!

Debatt: Risken för översvämning blir mindre med våtmarker

Debatt: Ensidig bild av skogsbruket ökar polariseringen

Debatt: Nya lösningar behövs i den fjällnära skogen

Debatt: Mindre kommuner måste kunna och våga satsa

Insändare: Solbacken – gallra i skogen så vi ser stan

Visa fler