Vi går mot spännande politiska tider.
Innan valet 2022 ska många svårlösta frågor lösas.
Enligt januariavtalet ska fri hyressättning i nyproduktion införas nästa sommar. Vänsterpartiet hotar med misstroendevotum.
Om parterna på arbetsmarknaden inte kan komma överens om en modernisering av las (Lagen om anställningsskydd) väntar lagstiftning. Förändringarna ska genomföras senast 2021. Vänsterpartiet hotar med misstroendevotum.
Och i augusti ska en ny och långsiktigt hållbar migrationspolitik presenteras.
Eller rättare sagt skulle ha presenterats.
För enligt källor till TT Nyhetsbyrån blir det som läggs fram ett ”minimalistiskt förslag”. Det innebär att kommittén lägger fram förslag bara på de punkter där regeringen beställt ett sådant. Meningarna gick isär för mycket.
Det började med en dramatisk måndag. Först meddelade Sverigedemokraterna att man överger försöken med att nå en bred överenskommelse i migrationspolitiken.
När sedan Socialdemokraterna och Moderaterna gav upp försöken att komma överens bröt förhandlingarna samman.
Dramatiken fortsatte på tisdagen när det stod klart att migrationskommittén inte kommer att kunna presentera ett helhetsförslag för en ny migrationspolitik. Viljorna är för många och för starka. Hela havet tycks storma.
Nu väntar hårda förhandlingar i höst i den rödgröna regeringen och mellan partierna. Miljöpartiets Annika Hirvonen Falk tror att vart och ett av de åtta riksdagspartierna kommer att ha egna skrivningar om nästan varje förslag.
Ja, statsminister Stefan Löfven (S) har det inte lätt.
Han har inte bara att tampas med bångstyriga miljöpartister och vänsterpartister, och ett konservativt högerblock. Han har också att tampas med splittringar inom partiet.
Vilket tog sig uttryck i en debattartikel i Aftonbladet (4/7 2020).
Under rubriken ”Sverige ska vara en humanitär stormakt” krävde S-storheter som Pierre Schori och Jan Eliasson, det tidigare statsrådet och partisekreteraren Marita Ulvskog och det tidigare statsrådet Margareta Winberg en human flyktingpolitik. Bland de 231 undertecknarna fanns även Malin Berglund, ordförande för Skellefteå S-kvinnor.
Det har snart gått sex år sedan dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ville förbereda svenskarna på att de kommande årens växande flyktingströmmar skulle bli tuffa.
Sedan dess har mycket hänt. Nu pratas det inte längre om öppna hjärtan utan om volymmål. Detta förskräckliga ord.
Säkerligen väldigt medvetet har ordet integrerats i den migrationspolitiska debatten. Som en subtil signal till väljarna att det här handlar inte om enskilda människor, utan om en grupp människor, och att de är många.
En verbal avhumanisering à la 2020-tal. Det är inte värdigt en viktig politisk debatt att prata om människor i sådana termer.
De flesta, både politiker och opinion, är överens om att Sverige på olika sätt behöver strama åt migrationspolitiken – och självklart förbättra integrationen.
Men åtstramningen ska vara human, och den ska vara rättssäker. Faktum är att det ena inte utesluter det andra.
Det politiska spelet har både vinnare och förlorare. Nu blev det ingen bred migrationspolitisk överenskommelse. Vilket säkerligen Sverigedemokraterna både tackar och bockar för.
Efter att ha blivit marginaliserade i coronakrisens tidevarv kommer de nu återigen att kunna ta en plats i debattens centrum. Dessutom i en fråga där de äger problemformuleringsinitiativet.
Vi går mot spännande politiska tider.