Inför hot reagerar vi människor olika. Förnekelse, passivitet eller resolut agerande är några av strategierna. Detta gäller inte minst i klimatfrågan, som i sig är både enkel och komplex. Det enkla är att vi måste låta oljan och kolet stanna i marken. Det komplexa är att människan med egna sinnen har svårt att erfara klimatförändringarna. Vi hör talas om värmerekord, skogsbränder och smältande polarisar, men ser vi orsakssambanden?
Vår västerländska ekonomi med krav på ständig tillväxt, och den överkonsumtion som blivit en integrerad del av vår personliga identitet – kanske förhindrar de en nykter syn på vad som sker med de resurser vi har att förvalta?
Problemet är inte den lilla klick som alltid tycks motsätta sig förändringar, oavsett om det gällt slaveriets avskaffande, kvinnlig rösträtt eller bilbältets införande. Det verkliga problemet är den starka högerpopulismen runt om i världen, som spelar på människans rädsla för förändring, och som mer än gärna pekar ut andra och annat som problemens rot. Denna retorik är uppenbarligen framgångsrik, men den saknar varje uns av ansvarstagande och respekt för den kunskap vi faktiskt har.
I Sverige är det dock få högerpopulister som på toppnivå direkt ifrågasätter att det är människans aktiviteter som orsakar klimatförändringarna. De som vill ta del av klimatförnekelse måste därför än så länge söka sig till de undervegetationer som grasserar på Internet. I stället för att förneka forskningen på området använder sig de sig av andra strategier som att till exempel peka på Kina.
Visst är utsläppen i Kina problematiska, liksom alla andra utsläpp. Men varför peka på just Kina?
Detta asiatiska land har trots allt historiskt sett släppt ut mindre växthusgaser än länderna i Väst, och som jämförelse genererar Kina bara hälften av USA:s koldioxidutsläpp när man räknar per person. Så varför inte peka ut USA eller västvärlden? Kanske för att det är lättare att i stället lägga skulden på en befolkning som upplevs annorlunda än vår. Kina-argumentet har kommit att bli det kort som högerpopulister spelar ut för att man själv inte orkar ta ansvar.
I en värld med en befolkning på snart åtta miljarder är det svårt att få till stånd en radikal och snabb förändring utifrån ett globalt och nationellt rättviseperspektiv. Men det går. Vi ska vidta de åtgärder vi kan för att ställa om. För när allt kommer omkring är det tillsammans med andra människor runt om i världen som vi ska samarbeta och inspireras av. Det borde även de som instinktivt reagerar med förnekelse eller passivitet inse.
Urban Stoltz