Gruvindustrin förtjänar mycket bättre än så här

Gruvindustrin är viktig för Sverige. Med tanke på det är regeringens brist på engagemang minst sagt märkligt.

Någonstans på vägen måste den socialdemokratiskt ledda regeringen bestämma sig, välja sida. För utan gruvor blir det ingen grön omställning.

Någonstans på vägen måste den socialdemokratiskt ledda regeringen bestämma sig, välja sida. För utan gruvor blir det ingen grön omställning.

Foto: Victor Lundberg/TT

Ledare2021-01-16 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige ska vara EU:s ledande gruv- och mineralnation.

Så låter det i officiella sammanhang. Så lyder också den klart uttalade politiska målsättningen.

Och det låter ju bra.

Verkligheten är dock en annan. Den kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute rankar nuförtiden både Finland och Irland högre än Sverige. Händer ingenting finns det en uppenbar risk att Sverige fortsätter att halka efter.

Låt oss vara ärliga: Gruvindustrin påverkar närmiljön. Men gruvindustrin möjliggör också den gröna omställningen.

Metaller som järn, koppar och silver är en förutsättning för att producera modern energi- och miljöteknik som vindkraft, solceller, lågenergilampor och katalysatorer till bilar. Utan metaller ingen omställning.

Här finns också de så kallade framtidsmetallerna.

När Northvolts batterifabrik kommer igång behövs stora mängder metall. Framförallt nickel, kobolt, grafit, mangan och litium. Batterimetaller som finns i den svenska berggrunden, men som inte bryts. Nickel bryts i Finland, grafit i Norge.

Regeringen både vacklar och duckar när det kommer till gruvindustrin. Man vill och vill ändå inte.

Regeringen vill ställa om samhället i grön riktning, men vill samtidigt inte inse att det behövs en och annan uppoffring på vägen. I klartext: Sverige har det som krävs för en grön omställning, men metallerna som gör det möjligt ska inte brytas.

Det är inte konstigt att det kommer signaler om att intresset för mineralprospektering i Sverige minskar.

Varför leta värdefulla metaller när handläggningstiderna och tillståndsprocesserna gör att gruvbolagen tvekar?

2014 ansökte Boliden om att få öppna en koppargruva i Laver, ungefär fem mil väster om Älvsbyn. Efter att ha tänkt och funderat i tre år sa Bergstaten (ansvarig myndighet) nej. Hänvisade till miljöskäl.

Boliden överklagade. Ärendet hamnade hos regeringen. Som efter att ha tänkt och funderat i ytterligare fyra år gick på Bergstatens linje och sa nej. Området runt Laver är skyddat enligt EU-nätverket Natura 2000.

Nästa kapitel: Boliden tänker överklaga regeringens avslag till Högsta förvaltningsdomstolen. Det meddelade företagets vd Mikael Staffas i Dagens Industri (13/1 2021). Han menar att regeringen ”övertolkat miljörätten” och att beslutet därför saknar juridisk grund. Förhoppningsvis kan Boliden få ett både snabbare och för företaget bättre besked från domstolen.

Självklart ska områden med värdefull natur värnas. Precis på samma sätt som möjligheterna till en grön omställning.

Problemet är att det är svårt att få både och, både äta kakan och ha den kvar.

Så någonstans på vägen måste den socialdemokratiskt ledda regeringen bestämma sig, välja sida.

När det gäller mineralpolitiken finns det en ambivalens som varken är bra för miljön, arbetsmarknaden, näringslivet, för energipolitiken eller för ambitionen att hela Sverige ska leva.

Gruvindustrin är viktig för Sverige. Branschen sysselsätter cirka 13 000 personer och bidrar till 35 000 indirekta arbetstillfällen. Tillsammans med stålindustrin står gruv- och mineralnäringen för tio procent av den svenska bruttoexporten. Över 80 procent av dem som arbetar i gruvindustrin är verksamma i Norr- och Västerbotten.

Med tanke på det är regeringens brist på engagemang minst sagt märkligt.

I den nådiga lunta på 3 199 sidor som regeringen presenterade i höstas beskrivs gruvnäringen som ”mycket betydelsefull”.

Men sedan inte mycket mer än att budgeten lyfter fram en ”hållbar minaralnäring”.

Gruvbranschen förtjänar mycket mer än så. Inte minst kortare handläggningstider och förenklade tillståndsprocesser. Så att de snabbt vet vad som gäller.