Engagemang i skolfrågor bortom val av skolavslutningsplats och matsedel är precis vad jag tror behövs för att förändra skolan till det bättre. Jag som lärare och doktorand i pedagogik håller inte med om allt Claes-Olav skriver, men han lyfter en fråga som intresserar mig mycket: den om hur vi bäst förverkligar en skola för alla. Att gå tillbaka till det skolsystem som Claes-Olav beskriver, där vissa elever ansågs ”läshuvud” och andra inte, är inget bra alternativ. Då sorterades elever ut beroende av sociala och ekonomiska faktorer, vilket gjorde att barn till högutbildade kunde gå vidare och utbilda sig medan dörren till högre utbildning stängdes för dem som var barn till lågutbildade.
Det var inte heller ”frivilligt välja att studera vidare”, som Claes-Olav vill få det att verka. Min egen mamma, född i en småbrukarfamilj under knappa förhållanden i början av 1940-talet, hade exempelvis gärna studerat vidare efter avslutad folkskola. Hon hade högsta betyg, men den ekonomiska situationen gjorde att hon fick börja yrkesarbeta redan som fjortonåring. Att vi i dag har ambitionen att ge alla elever, oavsett bakgrund, möjlighet att utbilda sig är något vi ska vara stolta över.
Däremot har vi inte lyckats skapa en skola för alla, det håller jag med Claes-Olav om. Alltför många barn och ungdomar misslyckas i skolan i dag. Trots att målsättningen är att alla ska få det stöd de behöver lämnar nästan var sjunde elev (Skolverkets statistik) grundskolan utan att vara behöriga att läsa vidare. Det är ett stort problem som vi måste ta på allvar. Hur kan vi som samhälle rigga förutsättningarna så att alla verkligen får chans att utvecklas efter sin fulla potential, att bli läkare, entreprenör, ekonom, vårdbiträde, industriarbetare – eller vad som helst som de drömmer om?
För att kunna besvara den frågan måste vi erkänna att den skola vi har i dag inte ger de möjligheterna, och fundera över vad som behöver förändras. Alla elever ska så långt det är möjligt få stöd inom ramen för den ordinarie undervisningen tillsammans med sina klasskamrater i sin vanliga klass i skolan i dag. Endast i undantagsfall, om det finns vad Skollagen (3 kap. 11§) kallar särskilda skäl, får elever placeras i särskild undervisningsgrupp för att få stöd. I min forskning intresserar jag mig för dessa elever. Vilken sorts stöd behöver de och hur kan de bäst få det?
Min förhoppning är att kunna bidra till att skapa mer kunskap om just sådana frågor, och att bidra till att det offentliga samtalet om skolan fördjupas. I högsta beslutande politiska sammanhang, men också över en kaffekopp i Kalvträsk.
Vicktoria Westerberg, Skellefteå