Oetiskt med nollvision utan att ge kvinnoanpassad vård

Flickor som drabbats av sexuella övergrepp och kvinnor med trauman i bagaget behöver hjälp som är anpassad efter deras behov.

Debatt 30 oktober 2021 14:37
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dagens situation med hedersvåld och sexuella övergrepp på flickor och kvinnor är upprörande och ohållbar.

Över 800 kvinnor lever gömda i Sverige och många fler lider av mäns våld världen över.

2021 är ett speciellt år. Den svenska delegationen till CSW 65 (Commission on the Status of Women) har prioriterat frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och civilsamhällets och kvinnliga människorättsförsvarares roll för att främja jämställdhet.

Det var ett viktigt steg framåt.

Trots det rapporterar Socialstyrelsen att dödligheten ökar bland kvinnor vad gäller andelen som avlider inom ett år efter att de fått vård för alkoholrelaterade problem. I åldersgruppen 15–29 år har andelen avlidna kvinnor till följd av förgiftningar med narkotiska substanser ökat med cirka 85 procent sedan 2017. Från 3,3 till 6,1 procent per 100 000 invånare.

Inom vården är behandlingen för kvinnor kortare, samsjukligheten ökar och risken för suicid är större för kvinnor med narkotikaproblem, enligt Socialstyrelsen (”Missbruk, substansrelaterade diagnoser och spel om pengar”, 2021).

Varför drabbas kvinnor hårdare? Ingår unga flickors och kvinnors rätt att kunna kräva anpassad hjälp och vård i den kommande nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention?

En människorättsanpassad vård utifrån kvinnors behov är numera ett prioriterat områden för EU-kommissionens narkotikastrategi 2021–2025. En människorättsbaserad vård utgår från individens specifika behov, med flickans och kvinnans fysiska och psykiska hälsa i fokus.

Detta enligt artikel 12 i FN:s kvinnokonvention som Sverige antog så sent som 1981.

Inom människorättsbaserad vård finns det en grund som svenska staten, kommuner och regioner ska utgå ifrån i sina vårdplaner och behandlingsstrategier. Den grunden är mänskliga rättigheter, barnkonventionen, kvinnokonventionen och Istanbulkonventionen.

Det är också vårdens tillgänglighet, godtagbarhet, samt rätten att tacka nej till fel hjälp då vården måste vara till nytta för patienten.

Sambanden mellan missbruk, trauma, psykisk ohälsa och suicid är starka.

Till exempel är risken 20 gånger högre för alkoholmissbruk för kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp. Risken för narkotikamissbruk ökar efter trauman med nästan sju procent och risken för suicidförsök ökar markant.

Att missbruket är ett sätt att hantera trauman i brist på bättre lösningar vittnar också fler brukarorganisationer inom KSAN (Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor) om.

Agerar vården utifrån flickors och kvinnors rätt till bästa möjliga hälsa, inklusive psykisk hälsa, enligt artikel 12 i kvinnokonventionen?

Är vården för kvinnor tillgänglig och kan flickorna kräva anpassad vård?

Utgår behandlingen från flickors och kvinnors behov och har den nytta för kvinnan som patient? Det är oetiskt om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention inte tar hänsyn till kvinnors rätt till vård i enlighet med kvinnokonventionen.

Det handlar om människoliv, om flickor som lider tyst och kvinnor som tvingas till LARO-behandlingar (läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende) i brist på alternativ.

Unga och gravida kan inte klandras för att de vägrar att ta emot en behandling som inte har deras eller barnets bästa i fokus.

Flickor som drabbats av sexuella övergrepp och kvinnor med trauman i bagaget behöver hjälp som är anpassad efter deras behov och framtid, tillgänglig på nationell nivå, samt kunna vara till bästa nytta.

Allt detta enligt internationella åtaganden Sverige har men inte lever upp till.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa
Läs mer!

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Tio förlorade år för svensk missbruksvård