Ligger i. Esmaeil Hassani jobbar på Trätrappor i Norsjö och följer med i vad som händer i omvärlden. Foto: Lennart Enkvist.
Esmaeil har fullt upp på jobbet på Trätrappor nu. Personalen kör skiftgång och den här veckan går han eftermiddag. Bra att det finns jobb, tycker han.
För Esmaeil har många bitar fallit på plats. Han har gift sig, frun har flyttat hit från Afghanistan och för en tid sedan fick han fast jobb.
Men resan har varit lång. Esmaeil flydde från krigets Afghanistan och var en av de första som kom till Norsjö kommuns boende för ensamkommande flyktingbarn i mars 2008. Efter skolan blev det några svängar till Umeå, Vännäs och Göteborg innan han i fjol återvände till Norsjö och fick jobb på Trätrappor.
Esmaeil trivs bra i Norsjö. Här är det lugnt och skönt. Men att han skulle återvända var inte givet:
Jobb viktigast
– Det viktigaste är att jag fick jobb här.
Vad krävs då mer för att det ska fungera när flyktingar kommer? Esmaeil tycker att det är viktigt att personalen på boendena lyssnar på och aktiverar ungdomarna. Där fanns det brister när han kom. Det behövs även arbetsgivare som vågar anställa.
– Sedan måste man kämpa. Om man kämpar för ett bra liv kan man få det.
Utbildning är också viktigt. Esmaeil gick träindustriprogrammet i Norsjö men det går inte längre att läsa här. Trist, tycker Esmaeil, som hört att många som bor i Norsjö och pluggar i Skellefteå söker lägenhet i stan för att slippa pendla.
Kvar på gymnasiet finns nu SFI, språkintroduktion, grundvux och gymnasievux på distans. Några som får sina första lektioner i svenska språket här är syskonen Zeinolabedin och Salwa Qasem.
De berättar att de sedan två månader tillbaka bor i Bastuträsk med mamma och pappa. Ursprungligen kommer de från Syrien, men de har också hunnit bo i Turkiet där två bröder fortfarande finns kvar.
Syskonen tycker om att gå i skolan, vad de ska göra sedan vet de inte.
– Nu går det inte att återvända till Syrien, säger Salwa.
Esmaeil har också följt med i rapporteringen om flyktingvågen. Han tycker att det som sker är hemskt, men att länder som Sverige och Tyskland gör det bra.
Inte heller Esmaeil vet var hans resa kommer att sluta. Drömmen vore om det blev fred, ordning och reda i Afghanistan:
– En gång, om mitt land blir bra, kommer jag att flytta dit.
En gång, om mitt land blir bra, kommer jag att flytta dit.
