Guldfirandet var ”extatiskt” och guldresan med kryssning från Miami kommer han sent att glömma. Men ganska snart var Hans Wallson tillbaka i vardagen.
– Det har varit en ganska intensiv process sedan guldet, om man säger så, säger han och ler snett.
– Vi visste ganska tidigt att vissa skulle lämna. Men att alla skulle lämna samtidigt, det var nog ingen som ens kunde tänka den tanken.
Och visst har det varit lite tungt att förlora några av de personer som har jobbat i samma grupp så pass länge.
– Det är nästan som en skilsmässa, när man förlorar människor. Det är aldrig roligt att folk lämnar. Det är det som är jobbigast. Men sen startar man ju en ny process. Det är så när man jobbar med gruppdynamik – det kommer in nya grabbar som ska fostras och formas och det är tjusningen med att jobba med en grupp, och det är det som gör att det är kul att jobba som ledare.
Hans Wallsons roll har förändrats en del inför den här säsongen.
– Man startar en ny process. Vi ska lära känna killarna och de ska lära känna oss och lära oss hur vi jobbar, hur vi tränar på och utanför is, hur vi beter oss, spelsätt… Det är mycket detaljer som ska matas in, och det är ett dagligt arbete. Det är ett hårt, väldigt tidskrävande arbete i den aspekten, eftersom vi jobbar mot tiden hela tiden. Och vi kommer aldrig undan från att vi spelar om vinster och förluster, och den pressen lever vi med. Och det är också en del av utmaningen. Utmaningen ligger i att få ihop gruppen så fort som möjligt.
Några tankar om hur det kunde ha varit om fler hade stannat kvar, de tillåter han inte.
– Man måste ju försöka vara progressiv och se till att man får in ny energi och det tycker jag att vi har fått genom de nya killarna. Sedan hade väl ingen räknat med att tre kedjor skulle försvinna, det är nåt form av Europarekord. Men det är nån form av utmaning det också. Vi har tagit två raka guld och det hade ingen räknat med och nu är det inte många som tror på oss. Och det triggar oss nåt enormt, att få ihop det i slutändan. Vårt mål är att vi ska vara som bäst när allt ska avgöras. Då får det ta den tid det tar. Det är viktigt att förstå att vi inte kan vara naiva och tro att det bara ska rulla på, utan att det kommer att krävas ett enormt arbete. Det kan hacka och det kan kanske komma några förluster direkt. Och vad händer då? Det är såna här saker som är fantastiskt intressanta. Men vi tror stenhårt på det här och över tid så känner vi att det kan bli bra. Vi ska vara med som en utmanare, slår Wallson fast.
– Vi vet om att det tar tid. Efter jul i fjol började vi hitta oss själva. Och vi var som bäst när vi skulle vara som bäst. Alla spelade på topp i slutspelet. Och det är vårt mål i år också. Sen kommer vi förstås jobba för att vinna hockeymatcher, men vi har också en förståelse för att det kan ta ännu längre tid än till jul.
Men vid jul är vi som sagt var inte riktigt än. I kväll inleds SHL-säsongen, och en annan fas i Hans Wallsons liv, med derbyt mot Luleå Hockey.
– Man går som in i en speciell värld när pucken släpps ner i den första SHL-matchen och sen kliver man inte ur den förrän i april.