Pausade OS-fokuset för en stund – förbundskaptenens blick är nu fäst på Skellefteå

Elin Hannu, dressyrryttare med sin bas i Kågedalen, och Bo Jenå, svensk förbundskapten för det svenska dressyrlandslaget, jobbade en gång tillsammans på Flyinge. Så när Hannu ringde, då kunde han inte säga nej.

– Elin ringde och kontaktade mig och frågade mig om jag ville ha lite träning och clinic. Då tittade jag i kalendern och då fanns det ungefär en och en halv dag som skulle kunna passa, konstaterar Jenå, där han sitter i Skellefteå Ridklubbs kafeteria.

Just nu hinner han inte med så mycket utbildning. Det mesta av hans tid ägnas åt OS-förberedelser.

– Det blir mycket tävlingar, mycket observation på tävlingar, för min del. Det är till exempel SM nästa helg, och sen så rullar det på. Fram mot Falsterboveckan ska laget vara klart.

Vi är med andra ord mitt i en väldigt viktig period för Sveriges bästa dressyrryttare.

– Vi har väntat in utomhustävlingarna, så vi har haft några nu, och det är de som gäller, det är där det gäller att prestera. Så vi ser hur den gruppen som ligger där och kämpar om framför allt tredje- och fjärdeplatsen, samt reservplatsen, går. Det är de vi har att fundera på. Tinne (Vilhelmson-Silfvén) och Patrik (Kittel) är ett snäpp värre än de andra, så de är lite mer säkra. Men sen är det ett gäng på sex-sju stycken som slåss om tre platser.

Vad kommer att avgöra?

– Det är framför allt att de kan visa att de har en jämn kurva. Så att det inte bara toppar på en tävling och så är man borta igen, utan att man har en jämn och stabil kurva och tillräckligt hög procent.

Hur tufft är det att ta en plats?

– Tufft. Har aldrig tidigare varit så tufft. Vi har så många bra nu som är jämna och väldigt lika.

Tyskland, England och Holland ses ofta som favoriter i kampen om OS-guldet i lagtävlingen. Sverige då?

– Vi tycker att vi har visat kan prestera på världsklass, och vi var ju tvåa på i världscupsfinalen och gjort bra på mästerskap, och det tänker vi fortsätta med, slår Jenå fast.

– Men jag tänker inte spekulera i hur pass bra det kan gå bra – men vi hoppas att det ska gå så bra som möjligt.

Det är ett gäng på sex-sju stycken som slåss om tre platser.