Marcus har alltid varit intresserad och duktig på motorer och för tre år sedan blev han mekaniker åt Skellefteföraren Jonas Staflund och fick vara med då denne skördade stora framgångar i nordiska mästerskapen i dragracing.
- Jag fick blodad tand och mitt intresse växte, kommenterar Marcus.

Ett år senare valde Marcus tillsammans med Andreas Lundmark, också mekaniker, och barndomsvännen Peter Stenberg att gå sin egen väg.
- Vi kände att det vore kul att starta ett eget team, det hade alltid varit en dröm, säger Marcus och kan inte låte bli att le.

Till skillnad från många andra som väljer att starta sitt eget team fanns det inte några stora sponsorer som var villiga att pumpa in pengar. Istället fick Marcus ta mycket ur egen ficka för att kunna bygga ihop en bil, men det har inte besvärat honom.
- Köper man en färdig bil så tappar man tjusningen.
- Vi har dessutom fått hjälp av folk i byn, säger Marcus och syftar förstås på de lokala företagarna i Ljusvattnet.
Efter otaliga timmar i verkstan står bilen äntligen klar och helgens tävling i Fällfors blir första gången som Marcus får visa upp sig på hemmaplan.
- Ska bli riktigt kul, det blir en underbar känsla att vara där, säger Marcus.

Tävlingen blir Marcus tredje i ordningen. Tidigare under sommaren har han deltagit i två tävlingar i Piteå, med blandat resultat.
- Vi har haft problem med fästet, men vi lär oss efter varje tävling, konstaterar Marcus.
Marcus deltar i klassen Super Competiton i de Nordiska mästerskapen. Klassen innehåller förare från Sverige, Finland, Norge, Danmark, Tyskland och England.
- Många tror att dragracing handlar om spya och fulla raggare, men det är väldigt seriösa team och förare.
- Det är en grym stämning på tävlingarna och om nåt går sönder så kan man oftast låna grejer av någon som åkt ut. Det är en riktig kompissport, påpekar Marcus.

Om Marcus behöver låna några grejer återstår att se. Men en sak är säker, på banan kommer det gå undan. Ett genomsittligt lopp är på ungefär nio sekunder och bilen gör 0-100 på under två sekunder.
- Det är en otrolig kick, som att hoppa bungy jump, fast det har jag aldrig gjort, säger Marcus och börjar skratta.
Resan till Fällfors kommer dock inte gå alltför fort, avståndet till trots. Teamet färdas i en gammal skolbuss som man varit tvungen att lappa ihop på egen hand. Inget vrålåk precis.
- Vi hoppas att den bär oss hela vägen fram, tilläger Marcus.

Publicerad2006-07-14 09:36