Tänk att hemmaplan skulle kunna vara en belastning. Fyra raka finalmatcher och fyra raka bortasegrar. Det enda förutsägbara har varit att matcherna är oförutsägbara. Efter fyra matcher har två lags sympatisörer kastats mellan hopp och förtvivlan.
Nu reser AIK hem med en ny seger i ryggen och en ny möjlighet att kanske kunna ta över taktpinnen från Växjö.
Söndagens match blev också den bästa matchen så här långt. Växjö spände musklerna och var spelförande större delen av matchen. Skellefteå satsade hårt på att hålla rent framför kassen och stå i skottlinjen.
Det var, precis som det har varit i hela finalserien så här långt, en vägvinnande strategi. Men den här gången med ett nytt inslag.
Växjös hårda jobb gav tillslut laget en kvittering. Då visade Skellefteå prov på mental stryka.
Pär Lindholms 2-1 mål var frukten av en stark offensiv och knivskarp replik på Växjös mål. För Växjös del var de riktigt nära att få mästarna i rejäl gungning. Men nära räcker ingenstans i en sådan här finalserie.
Försvaret har varit aningen svajigt under den här finalserien för AIK. Men i Vida Arena var det nästan helt tätt. Växjö behövde inte mindre än fyra powerplay för att till slut hitta en lucka. Spelet med en man mindre har annars inte varit AIK:s styrka den här säsongen, men laget har blivit bättre på att hantera spelformen.
Nu väntar tredje gången gillt för AIK att kunna skaffa sig ett överläge på hemmaplan. Det har faktiskt hänt tidigare att en finalserie har börjat med fyra bortavinster och det var 1985, när Södertälje till slut vann SM-finalen med 3-2 över Djurgården.
Det har ständigt annars pratats om hemmafördel när det gäller slutspel. Och någon gång måste vända.
Med den här segern i ryggen och de mentala poäng som AIK skaffade sig i Växjö den här söndagskvällen kan det inte annat än ses som en fördel med hemmaplan härnäst.
Styrkan i AIK är också att det hela tiden finns spelare som kan kliva fram. När Janne Pesonen tar en alltmer anonym roll, var det roligt att se Nick Sörensen komma in och tillföra ny energi tillsammans med Daniel Widing.
Att dela på Sevc och Heed var också en vinnande strategi.
Bollen är luften. AIK har tredje gången gillt på tisdag.
Försvaret har varit aningen svajigt under den här finalserien för AIK. Men i Vida Arena var det nästan helt tätt.