De senaste tio åren har cirka 20 personer årligen tagit sina liv i Västerbotten. Enligt Lena Petterson har fem självmord konstaterats i Skellefteå i år. De flesta begicks under sommaren. Flera av personerna var unga.
– Vi kan inte ännu säga att det är en reell ökning då vi inte har siffrorna för hela året, men det är många på kort tid, säger Lena Pettersson.
Läs även: Finns hjälp – ”Allt för många har inte haft kontakt”
I några ytterligare andra fall råder osäkerhet om det verkligen handlar om självmord.
– Det kan handla om överdoser eller singelolyckor. Vi har haft några sådana fall under 2016, säger Jan Sundström, utvecklingschef vid psykiatrin i Skellefteå.
Gör analys
De tycker att det generellt är svårt att få snabb och tillförlitlig statistik på lokal nivå. Lena Pettersson tror att det kan handla om att det finns en osäkerhetsfaktor.
– Det är allmänt ett ämne som måste hanteras varsamt. För de närstående är ett självmord förstås en katastrof och även för vår personal. Vi har personal som känner att de har misslyckats. Vi jobbar för att ingen patient ska må så dåligt och att vi ska hinna hjälpa till i tid, säger Lena Pettersson.
När ett självmord sker och personen varit i kontakt med psykiatrin görs alltid en händelseanalys för att se om något kunde ha gjorts annorlunda.
– Det handlar inte om att hitta syndabockar. Men vi gör en bedömning om det finns anledning att tro att vi har brustit och om vi kan förbättra oss, säger Lena Pettersson.
Än pågår utredningar kring några av sommarens ärenden.
– Vi tror att några kan bli lex Maria-ärenden, säger Lena Pettersson.
De har än så länge inte kunnat se något mönster bland dem som tagit sitt liv. Det är inte heller alla som varit i kontakt med psykiatrin.
Hårdare krav
Det råder en nollvision för självmord i landet. Generellt går också självmordsstatistiken nedåt. Men inte för gruppen 15–24 år. Det är en avvikande trend även internationellt. Därför har frågan lyfts på riksnivå som ett samhällsproblem.
– Den psykiska ohälsan ökar över lag. Det är svårt att säga vad det beror på. Samhället har blivit tuffare. Det finns andra krav på vad man ska prestera och hur man ska vara för att lyckas. Det finns personer som har behov av enklare sysselsättning, som inte orkar studera. De skulle kunna fungera bra om de hamnade i rätt sammanhang. Det finns inte så mycket av den typen av sysselsättning i dag, säger Lena Pettersson.
Drograce
Jan Sundström pekar också på en trend där droger ökar bland yngre.
– De som jobbar med unga vuxna säger att det ökar i åldrarna 18–25 år. Gränserna mellan alkohol och droger är inte lika tydlig. Det är fler som testar och får bekymmer. Kanske tappar man respekten för det när det är så enkelt att beställa på nätet.
De berättar att många kombinerar lite av varje. Att personer ibland har tagit droger som psykiatrin inte kan hitta vid sina screeningar.
– Det är ett race för oss att hålla jämna steg, säger Jan Sundström.
Våga prata
Förutom psykiatrin finns ett nätverk med andra aktörer som jobbar för att motverka självmord; akuten, ambulansen, polis, och räddningstjänst.
– Blåljuspersonal larmas ofta först och kan även de vara en hjälp i att förebygga självmord. Det är inte enbart psykiatrins ansvar utan hela samhället måste samverka, säger Lena Pettersson.
De räknar upp ett antal hindrande åtgärder som kan ha effekt, såsom att minska tillgänglighet till vissa läkemedel eller att sätta upp stängsel på vissa platser. Men framför allt tycker de att man ska våga prata om självmordstankar.
– Alla kan göra något. Men det gäller att stanna upp och fråga hur en person mår och om man kan göra något för att hjälpa. Det handlar inte om en behandlingsinsats utan om att vara en medmänniska, säger Lena Pettersson.
Jan Sundström tycker det finns bra exempel på lokala satsningar, exempelvis att kommunen köpte in en teater om ämnet från Unghästen.
– Jag tror det är bra om vi kommer ut i skolorna och jag skulle vilja se mer satsningar riktade mot unga.
Gränserna mellan alkohol och droger är inte lika tydlig. Det är fler som testar och får bekymmer.