Boendeplatser: Isabellas mamma bor i duschrum – ”Inte värdigt”

Isabella Lindgrens mamma har en långt gången alzheimerdiagnos. När mammans sambo plötsligt insjuknade och lades in på Skellefteå lasarett gick hennes vårdbehov inte att tillmötesgå i hemmet längre, Isabella tog därför kontakt med äldreomsorgen.

– Först hjälpte hemtjänsten till hemma. De var jättesnälla och sådär, men det gick bara inte, säger hon.

Hennes mamma fick en tillfällig plats på ett boende långt från både hemmet i Skelleftehamn och sambon på Skellefteå lasarett. Biståndsbedömaren förvarnade Isabella om att rummet som mamman tilldelats var omgjort och utgjorde en kortvarig lösning.

– Okej sade jag, fastän det inte går att hälsa på varje dag. Hon måste få komma in någonstans, berättar Isabella.

Sedan dess har hennes mamma bott i ett duschrum. Rummet har utrustats för att möta den inneboendes behov av vård, men med klinker på golven, kakel på väggarna och lysrör i taket är Isabella minst sagt kritisk.

– Det är inte värdigt. De har spikat ihop två skärmväggar och ställt för toalettstolen, där ska hon sitta och göra sina behov, säger hon.

Läs också: Äldreomsorgschefen – ”Det är ingen långsiktig lösning”

Hennes mamma läser mycket och Isabella fick börja med att ta dit en bordslampa, som inte fanns på plats. Hon ville även flytta sängen så som hennes mamma är van.

– Det är en viss trygghet med hennes diagnos. När jag skulle flytta den såg jag en stor brunn rak ner och en tredjedel var inte täckt, hade man otur kunde man fara ner med foten där, berättar Isabella.

Hon poängterar att hon haft en god kontakt med boendeförmedlaren och personalen på boendet. Hon ifrågasätter snarare de politiska beslut som gör att en sådan här lösning överhuvudtaget kan anses vara okej.

– Att gamla människor som har slitit och byggt upp det här landet ska stuvas in på det här sättet. Det känns så jävla fel att lämna mamma där, hon grinar och vet inte hur länge hon ska bo i ett duschrum, säger hon.