Angeläget. Cleo och Juck riktade strålkastarljusen mot det som skaver.
Cleo i vit dunjacka mot becksvart bakgrund. På skärmar avlöser de olika uppropen varandra. #tystnadtagning, #deadline, #intedinhora. Alla dessa vittnesmål, livsviktiga, bortträngda men på Nordanåteatern slängs de ut längs bänkraderna, träffar oss precis där de ska och fångas sedan upp av Cleo och danskollektivet Juck.
Inledningen är lika symbolisk som tonsättande – orden på skärmarna, orden på dunjackan men också skörstark rap, ilska och sårbarhet.
"Fatta!" är föreställningen där hiphopdrottningen Cleo, Mästerbottens regent, har slagit sig samman med Juck, danskollektivet som bryter tabun kring sexualitet och könsnormer. Det är föreställningen som uppstått i svallvågorna efter höstens metoo-tsunami och samtidigt en föreställning som påbörjades långt tidigare. Organisationen Fatta startades 2013, med Cleo i spetsen, och satte samtycke på agendan. När rörelsens budskap översätts till scenkonst, kantad med Cleos mullrande, vackra rap och Jucks intensivt hypnotiska dans går det inte att värja sig.
Vi behöver det här. Vi behöver en konstant påminnelse om att metoo aldrig få ta slut, berättelserna får aldrig sluta berättas men framförallt får vi aldrig sluta lyssna. "Fatta!" är en kollektiv sammanfattning av kampen, ibland genom magknipsstark videokonst som berättar om vikten av transinkludering och ibland mer abstrakt, som i Jucks monotona dansrörelser.
Cleos låtskatt är en central stomme, och för varje spår blir det tydligare och tydligare att hon är en av de starkaste musikaliska rösterna vi har. Det är så röjigt att bröstbenet vibrerar, men också välbehövligt hudlöst.
Bland det finaste är hur Cleo och Jucks syskonskap smittar publiken; Nordanåteatern sjunger, skriker och dansar. När allt är slut bär jag med mig många känslor, men en är tydligast: mycket är fel, men vi förändrar det tillsammans. Eller som Cleo säger det: håll hårt i elden – och låt den fortsätta brinna.
