Lockade. Olov Antonsson fick Hallen att gunga i takt med hans mysiga pop. Foto: Thea Holmqvist.
Olov Antonsson är före detta sångaren i indiepopiga Cocoanut Groove som gick från engelska till svenska, från en distanserad betraktelse av norra Sverige till att hitta hem, på fler än ett sätt.
Debutskivan "Nere och ute i AC län" är en nostalgisk vandring genom Umeå och Skellefteå, förbi Kaplanskolan och vidare längs E4:an söderut. Det är Kanalgatan i regn, att stanna på en p-ficka i Ånäset, betrakta bonnstan i sommarnatt. Det är vår verklighet inlindat i den allra sköraste, finaste indiepop, tillbakablickande och nutid utan onödigt romantiskt skimmer. Behöver jag tillägga att skivan fick högsta pott när den recenserades i Norran? Eller att förväntningarna är höga när Olov Antonsson äntrar Hallen under lördagseftermiddagen?
Han inleder med att ställa hembygden till svars: Skellefteå, you have so much to answer for. Sedan följer en lågmäld musikalisk berättelse om att lämna ett välbekant Skellefteå för ett Umeå som blir fult i regn. Ljussättningen skiftar i varmt gult, och det är också precis så det känns – sepiatonat, mysigt och hemtamt. Med gitarren i handen guidar Olov Antonsson publiken genom sitt Västerbotten men med en setlist som andas mycket Umeskildringar. Det är Umedalen, Hedlunda och Tvärån. Mellansnacket är sparsmakat, en låt övergår till en annan och ibland blir tempot snäppet för lågt. Var är dansanta "Umeå, jag älskar dig men du drar bara ner mig nu" egentligen?
Samtidigt är det något väldigt speciellt med att befinna sig på den plats som besjungs. Bonnstans fasader, Nordanå, Johanna i Parken – allt finns både inne och just utanför Hallen. När Antonsson sjunger om att gå hem från Mullberget samtidigt som kulturföreningen Mullbergets logga skymtar i bakgrunden går det inte att undgå känslan av att Trästockfestivalen måste vara mer än en spelning i mängden för honom. Jag hade önskat mer än en förnimmelse av det faktumet. Avsaknaden av mellansnack, av berättelser som matchar musiken, lämnade ett litet tomrum efter sig. Kanske sparar han på tankarna kring giget på Trästockfestivalen 2017, kanske är det titeln på en kommande låt.
Han ska spela i 45 minuter, men efter bara en halvtimme står det klart att vi ska få höra sista låten. Avslutet innehåller ett av de starkast lysande guldkornen på debutskivan – smärtsamt vackra "Himlen över Hedlunda".
När Po Tidholm recenserade "Nere och ute i AC län" skrev han: "Gör för Skellefteå och Umeå vad 'Känn ingen sorg för mig Göteborg' gjorde för Göteborg". Jag håller med, och älskar hur Skelleftegator förvandlas till populärkulturella referenser. Han har uttrycket och låtarna, och jag är spänd på att se vad som händer när han vässar liveupplevelsen ännu mer. Kanske kommer Antonsson i framtiden sälja ut Ullevi – eller i alla fall Skellefteå kraft arena.