Thomas Stenström skivdebuterade 2012 – men de flesta introducerades nog för honom när en viss klappvänlig, snygg poplåt släpptes 2014. "Slå mig hårt i ansiktet", såklart.
Sedan dess har han fortsatt leverera riktigt stabil och dansvänlig svensk pop. Ta bara "Luffareblod" och "Mina polare" som exempel. Att låta honom avsluta Trästockfestivalens första kväll kändes därför som ett genidrag.
När han äntrar Norran-scenen sjungs det friskt från första raderna. Glittriga kinder och tjut sprider sig över natten och det går inte att undvika att dra vissa paralleller till Håkan Hellström-konserter, åtminstone i stämningen längst fram.
Stenströms musikaliska driv och energi kräver intensitet live för att inte falla platt – och oron för utebliven feststämning skingrar sig snabbt. Från första stunden står det klart att han vill fira ut fredagsnatten, han vill dansa med publiken tills fötterna värker.
En stor behållning är hur han lyfter vissa låtar till nya dimensioner, med snygga tempoväxlingar, tunga trummor och vibrerande sång. "Dirty Harry och en tung refräng" är uppenbart skriven för att upplevas precis så här – under en sommarnatt på Trästockfestivalen.