”Solsidan” är en av de populära, för att inte säga populäraste svenska tv-serien, på 2010-talet.
Historien om familjerna som bor på Solsidan handlar mycket om igenkänning, även om du inte nödvändigtvis ingår i de fina kretsar där familjerna Schiller och Löfström ingår.
Jag var lite orolig att långsfilmsformatet skulle falla som en skugga över ”Solsidan” men det var obefogade farhågor.
För bröderna Herngren, som står som regissörer, har verkligen lyckats hålla skratten vid liv hela föreställningen.
Samtidigt som det alltid finns ett uns av samhällskritik i manuset.
Det börjar ganska typiskt när Fredde, denne prylarnas mästare, fixar till trädgården inför julfirandet.
Fredde har helt enkelt skaffat en snökanon, samma som i den alpina världscirkusen, för att få den rätta julstämningen med en vit tomt.
Sedan får vi på självaste julafton veta att Alex och Anna ska skilja sig.
De har ”vuxit ifrån varandra” men är fortfarande vänner.
Så de turas om att flytta in och ut i huset och bo med barnen varannan vecka.
Alex är den som tar det hårdast, hans liv varannan vecka i den sunkiga lägenheten är bara så deprimerande – även om han inte medger det utåt.
Men det finns en man som vill muntra upp honom. Och av alla människor på hela jorden är det förstås Ove Sundberg, denna så jobbiga människa som det samtidigt är omöjligt att inte skratta åt. Även om han den här gången går lite över gränsen för pinsamheter till och med för mitt tycke.
Men annars har jag mest bara kul och naturligtvis ska jag inte avslöja de roligaste scenerna.
De måste du helt enkelt uppleva själv.
Att skådespelarna trivs i sina roller är helt klart.
Johan Rheborg är så himla passande för den dryge, men innerst inne så osäkre, Fredde. Mannen som så gärna vill visa upp sitt välstånd för världen utan att en enda sekund behöva tänka på de fattiga.
Josefine Bornebusch är lika bra som Mickan. Hon kan komma med sällsynt enfaldiga kommentarer utan att förlora i trovärdighet. Samtidigt är hon väldigt tuff i många situationer och kan styra upp saker när det behövs.
Felix Herngren har också hittat alldeles rätt som Alex. Mannen som, med en metafor, inte kan bestämma sig för Expressen eller Aftonbladet utan att fråga den närmaste vänkretsen.
Mia Skäringer har också en så härlig attityd i rollen som Anna att det är omöjligt att inte tycka om henne.
Jag har alltid också gillat Henrik Dorsin som spelar Ove. Det är en komiker som verkligen kan dra ut allt till det yttersta.
Det finns också några nya karaktärer som spelas av bland andra Henrik Schyffert, Frida Hallgren och Sven Wollter. De tillför berättelsen en hel del, men mer avslöjar jag inte.
Mannen som så gärna vill visa upp sitt välstånd för världen utan att en enda sekund behöva tänka på de fattiga.