HOPP– Riksorganisationenmot sexuella övergrepp har funnits sedan 1998. I hela landet finns cirka 300 medlemmar. Grundaren, Annika Lundegårdh, som arbetar som traumasjuksköterska i Uppsala, är själv ansvarig för föreningens jourtelefon där det går att få kontakt dygnet runt.
– I Piteå finns en aktiv föreningoch nu har jag startat en här också, berättar Ylva som varannan tisdagskväll anordnar HOPP-café på Vuxenskolan. Vilket inte särskilt många verkar känna till.
– Någon enstaka har kommit dit.
Annat blir det kanskeframöver, för den 28-29 februari anordnas "Trasdockans dag". Två föreläsnings- och diskussionsdagar då Annika Lundegårdh deltar, liksom Ylva själv och professor emeritus Carl Göran Svedin som specialiserat sig på barn som utsatts för sexuella övergrepp. En bok som han är medförfattare till bär titeln "Varför berättar de inte?"
Det är väl främst den frågan som många ställer sig. Och det är den frågan som ska besvaras under de båda föreläsningsdagarna. Syftet är att förklara för dem som i sitt yrke kommer i kontakt med barn och vuxna som drabbats. Men det handlar också om att nå och få kontakt med personer som verkligen vet vad det handlar om. De som inte berättar, men som skulle må bättre om de faktiskt gjorde det. Ingenting kan bli så gigantiskt som hemligheter som sopas under mattan. Att tiga ihjäl dem fungerar inte alls.
– Vi hoppas att folk ska börja prata om det så att de kan börja läka, förklarar Ylva Bergström.
– Men vi tror intepå att älta. När jag tar emot joursamtal så lyssnar jag. Men jag försöker också komma med konstruktiva idéer som skapar läkning.
Exempel på konstruktiva idéer är till exempel att skriva en tidslinje och att på den linjen ange tid och datum för det man varit med om. Man kan skriva listor på hur livet ser ut och hur man vill att det ska se ut i framtiden. Listor som kan tas fram och läsas senare.
– Det man skrivit ner på pappret stannar på pappret. Åtminstone till en del. Man får det som hänt en bit ifrån sig.
Ett annat sätt attbearbeta och gå vidare i livet är att delta i ett Skypecafé. 8-10 personer, som bor utspridda över landet, kan på detta sätt mötas, med eller utan bild, och tala om det de har gemensamt.
– Varje gång pratar vi om ett särskilt tema; Vad är mod? Vad är rädsla? Hur gör vi för att skapa trygghet i våra liv?