Forskare vill förändra skärmtidsdebatten

Bakgrund. Elza Dunkels arbetar som lärarutbildare och forskare vid Umeå universitet. Hon driver också bloggen Nätkulturer och har föreläst på landstingets Salutdagar. Foto: Roger Turesson.
Birgitta Karlsson jobbar med vårdutveckling.

Vi har skärmtidspanik, men vi borde inte ha det. Det anser forskaren Elza Dunkels.

Är det farlig med för mycket skärmtid och vad är egentligen lämpligt? Får ettåringen hjärnskador av att se en minutlång film på paddan och får nioåringen beteendestörningar av att spela X-box tre timmar på helgen? Många småbarnsföräldrar brottas dagligen med liknande frågor.

Stendöd debatt

Elza Dunkels tycker att vi måste få perspektiv på det hon kallar skärmtidspanik.

– Internet och skärmar är något mycket omvälvande för hela samhället. Det kan vara en förklaring till en utdragen oro som pågått i minst 20 år – vilket är ganska lång tid för en teknikpanik, säger hon och påminner om videovåldsdebatten som klingade av efter några år.

– I dag är den stendöd, säger hon.

Hon tror att vi om tio år kommer att prata om skärmtid som man pratade om hårdrockstexternas faror på 1980-talet och kanske sitta och småskratta åt vår panik.

– Jag tycker att kunskapen om det historiska är något vi borde använda oss av nu för att minska oron, säger hon.

Men finns det inte forskning kring risker med skärmar?

– Jo, det finns bland annat forskning om att de kan leda till att fler barn behöver glasögon. Men så har det varit vid varje skifte. Exempelvis när järnvägen kom, då var man rädd att hjärnan skulle koka när man satt i tåget eller att man skulle få ryggskador. Det skrevs böcker om hur stressade människor blev på grund av tidtabellen. Även när böckerna kom betraktades nöjesläsning som dåligt – den kunde göra så att man inte tänkte sammanhängande. Forskningen plockar upp oron. Det kommer mycket rapporter i början av ett teknikskifte, nu precis som det gjorde då, säger Elza Dunkels.

Har fortfarande el

Hon menar inte att vi ska ignorera forskning, men att vi måste hitta sätt att förhålla oss till den.

– Kanske är det så att fler får glasögon av skärmar, eller blir sämre på att stava och på huvudräkning med ny teknik, men den här teknikutvecklingen har gett oss så mycket. Hade man lagt ned järnvägen hade det fått stora konsekvenser. Det finns forskning som visar att vi sover sämre på grund av att vi fått el och belysning. Men vi använder ändå elen för den är en fördel.

– Dessutom finns det forskning som visar att marginaliserade grupper och elever med särskilda behov tjänar på internet och den nya tekniken. Så det finns inga entydiga svar, tillägger hon.

Förminskar barn

Hon tror också att paniken hänger ihop med synen på barn och unga.

– Det kan upplevas som läskigt att unga har egna kanaler för kommunikation och uttryck som inte vuxna känner igen. Så har det också varit genom historien, säger hon.

Följden blir ofta att vuxna förminskar barn och inte tar dem på allvar.

– Exempelvis är Youtube-kanaler jätteintressanta för många barn. Kanske borde vi vuxna vara mer nyfikna på vad de ser och se om det finns några fördelar med deras konsumtion, säger hon.

Slipper plastleksaker

Hon nämner som exempel barn som tittar på filmer på Youtube som visar barn som öppnar presenter, pratar om dem och leker med dem.

– För vuxna kan det verka märkligt, men barnen får sitt behov av att öppna presenter och prata kring dem tillfredsställt, samtidigt slipper de vuxna köpa högar av plastleksaker, säger hon.

När det gäller större barn nämner hon instagramkonton där man för diskussioner på hög filosofisk nivå.

– Det kan vid första anblicken bara se ut som ungdomar som lägger ut bilder, men det kan handla om att utmana normsystem, säger hon.

Ett exempel är ”assholes online” där Linnea Claeson lägger ut läskiga förslag och hat hon får tillsammans med smarta svar.

– Det inspirerar andra tjejer, de får idéer om hur de ska hantera hat och peppas stå emot, säger hon.

Vuxna borde delta

Hon liknar förhållandet till barn och unga vid pennalism.

– Vi definierar barn- och ungdomar som grupp. I exempelvis media kan de beskyllas för saker som grupp, utan egentliga belägg. Till exempel att polisen misstänker en grupp ungdomar för graffiti. Sådant säger vi inte om andra grupper i samhället, säger hon.

Hon tror att förståelsen skulle bli bättre om även vuxna tog del av barnens internetaktiviteter.

– Paniken kring Pokémon go i somras är ett bra exempel. Veckan före klagade man på att alla unga satt inne så mycket. Efteråt kom det rapporter om att de skadades av att vara ut och leta pokémons. Men det gick fort över. Troligtvis för att många vuxna också började spela och de blev en del av kulturen, säger hon.

Men hur ska man då tänka kring skärmtid?

– De riktlinjer som fanns tidigare för skärmtid skapades av amerikanska psykologiforskare, men de har ändrats nu. Det intressanta är att de inte baserades på forskning. Det finns ingen forskning om skärmtid och ålder.

Hon anser att det är svårt att göra studier i ämnet då skärmtid inte är en aktivitet. Hur man reagerar på skärmen kan bero på vilket ljus det är och vad man gör på skärmen. Ser man passivt på tv, spelar man spel och blir stressad av flimrande ljus och ljud eller facetimar man med mormor.

– Det är vitt skilda saker.

Hon pekar också på att barnen lär sig mycket via skärmarna.

– Tack vare dem kan små barn på tre år läsa. De lär sig färger, former och bokstäver, säger hon.

Kanske är det till och med så att vi borde vrida upp digitaliseringsstrategierna ytterligare.

– Det finns forskning som visar att barn som är vana internetanvändare också blir tryggare på nätet än barn som inte är det. De hittar lättare navigeringsstrategier, kan lättare larma om något är fel och släppa saker lättare i en kränkningssituation, säger hon.

Nya råd hos BVC

BVC i Västerbotten går inte ut med några pekpinnar kring skärmtid. Det säger Birgitta Isaksson, vårdutvecklare vid barnhälsovårdsenheten i Västerbotten.

Tidigare gick BVC ut med rådet att barn under två år inte skulle sitta vid en skärm överhuvudtaget, men det har successivt ändrats.

– Vi måste följa med i utvecklingen. Dessutom är det svårt att specificera en viss tid. Istället handlar vårt arbete om att vägleda föräldrarna, säger hon.

Finns det personal som fortfarande går ut med den rekommendationen?

– Det kan finnas de som säger så och vi diskuterar detta på våra BVC-träffar, säger Birgitta Isaksson.
Riktlinjerna de följer nu utgår från Rikshandboken i barnhälsovård. Där står bland annat: ”Det är svårt att ge generella råd om barns skärmtid. Att leka med paddan eller spela tv-spel tillsammans med föräldrar och syskon är en annan sak än att vila framför en film.”

Rekommendationen är att ta hänsyn till vad barnet gör, tillsammans med vem, hur gammalt barnet är, hur hen tillbringar övrig tid och även barnets personlighet.

– Vi går ut med att man bör ta diskussionen inom familjen om medier överhuvudtaget. Det gäller även föräldrarnas vanor kring mobiltelefoner, säger Birgitta Isaksson.

För dig som vill veta mer om forskning och få information om medier och barn:
www.statensmedierad.se

Kommentera gärna: Vad tycker du om skärmtid och debatten kring den?

Omröstning

Är du orolig för att ditt barn sitter för länge framför skärmen?

Loading ... Loading ...

Mer från Nyheter

Artiklar från 25 maj 2017

Artiklar från 23 maj 2017

Artiklar från 21 maj 2017

Artiklar från 18 maj 2017

Artiklar från 16 maj 2017

Artiklar från 15 maj 2017

Artiklar från 13 maj 2017

Artiklar från 12 maj 2017

Artiklar från 10 maj 2017

Artiklar från 8 maj 2017

Artiklar från 6 maj 2017

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen