Umgås. Torgny Lindgren tar kontakt med publiken.
– Det som står på skyltarna här förekommer i mina böcker, sade Torgny Lindgren till sitt barnbarn Gustav Pettersson.
Författaren befinner sig i sin gamla hembygd tillsammans med barn och barnbarn. Förevisar och berättar. Lägger visdomsord till visdomsord. Lyfter fram det gamla. Det beprövade. Det hyllade arbetet, det som han verkligen ”tycker betyder något”.
Byahuset i Raggsjö fylls.
Han inleder kvällen med att berätta om sin senaste romanfigur, Klingsor.
Men först måste han gå runt och hälsa på dem han känner. Sitter en stund hos några och kommer ihåg. Pratar bred dialekt. Skrattar gott.
– Det här är ”hem” för mig. Det kan hända att man av misstag benämner andra ställen för ”hem”, men det är fel. Allt här berör mig.
Som 13-åring flyttade han från Raggsjö.
– Då blev jag förskingrad. Vi är alla förskingrade, säger han.
Och upprinnelsen till senaste romanen; Klingsor:
– Jag var ute och gick i skogen och hittade ett kvarglömt glas. Tog hem det, diskade det och såg att det lutade.
Glaset hade, berättar han, stått där sedan den tiden då man jäste ”buliken” i skogen.
– Det hade med tiden börjat få liv, och strävat efter att bli ett upprättstående glas. Det var nämligen placerat på en snedsågad stubbe.
Hans berättarkonst är närmast magisk. Han väver in folk som levt och bott i trakterna. Nämner dem vid namn.
– Jag är förvånad att dessa historiska fakta om gamm-Klingsor är obekanta för er, säger han och illmarigheter plirar i de grå ögonen.
En berättare är han av stora mått, och då han senare läser ur boken kommer precis samma bild fram. Klingsor och glaset.
Efterhand får folk ställa frågor och svaren blir som de blir: Han hyllar Jantelagen, jämställer den med Svea Rikes Lag, framställer sig själv som en medelmåttig författare som mest vill ”ha roligt”. Gerda från Inreliden är en romanfigur han tänker återanvända, för ”tack och lov har han inte tagit livet av henne i någon roman”.
Författarskapet är dåligt för ryggen och hävdar att om han varit skogsarbetare hade han haft bättre muskler, säger han.
Och om böckerna:
– En bra mening kan man ju leva på i flera dagar, säger Torgny Lindgren.
Torgny Lindgren på hemmaplan. Alla dessa orter är namn han skrivit om.
Byahus till Lindgrens ära. Folk strömmar till. Alla vill se bygdens store författare.