–Vi jobbar med ungdomarnas bästa i fokus, säger föreståndaren Jan-Ola Wikström.

Tidigare var det byaskola. Nu är lokalerna ombyggda och ligger bara ett, max två stenkast, från Skellefteå flygplats.

Nio ensamkommande ungdomar bor på gården. På övervåningen där det tidigare varit gympasal, finns kök och ett jättelikt allrum.

I en av sofforna ligger fjortonårige Hassan Yousefi och tittar på tv. Han kom till Sverige från Afghanistan för tre månader sedan och har bott på Falmarksgården i två månader.

Hassan spelar fotboll på fritiden, i Bureå, och gillar att sitta vid datorn.

Hans väntan på beslut, ett positivt sådant, är påtaglig.

–Jag tänker inte så mycket på framtiden, säger han kort.

Hassan Yousefi och jämngamla kompisen Amir Hassan från Somalia tar en sak i taget.

Även Amir spelar fotboll och på helgerna träffar de andra fotbollsfrälsta. Ett trettiotal ungdomar lattjar med bollen tillsammans.

Ett sätt att umgås på fritiden.

De flesta ensamkommande aslysökande ungdomar har tagit sig till Sverige illegalt med hjälp av smugglare. Merparten kommer från Irak, Afghanistan och Somalia.

Det sägs också att praxis ska förändras när det gäller permanenta uppehållstillstånd. Tidigare fick runt 90 procent stanna i Sverige, nu blir fler och fler avvisade.

–Men vi tycker inte att det är så här ännu i alla fall, säger Jan-Ola Wikström.

På Falmarksgården jobbar man med det som fungerar. Ungdomarna behandlas som starka, fungerande individer, inte som offer:

–Vi utgår från att de vill väldigt mycket själva och bygger från det friska, säger Jan-Ola Wikström och tillägger:

–En del behöver ändå stöd via barnpsykiatrin och då erbjuds de det.

Personalen på Falmarksgården ser också till att ungdomarna får en rik fritid utifrån egna intressen.

–Det kan vara sport av olika slag, fotboll, taek-wondo och annat. En av killarna här boxas, till exempel.

Ungdomarna som bor på Falmarksgården introduceras i det svenska samhället och hjälper till med vardagsbestyr. Precis som i ett vanligt hem. Vissa bär på trauman från hemlandet, men de pratar inte så mycket om det som varit.

–Det kan vara lite svårt med sömnen för en del. När de går in på sitt rum och stänger dörren, då kommer ofta tankarna, säger Jan-Ola Wikström.

De kommer från skilda kulturer, med samma mål – Hassan Yusefi sätter ord på det:

–Jag vill stanna här i Sverige, sedan får vi se …

Publicerad2008-05-05 21:17