Obs! Barnen på bilden har inte med artikeln att göra. Bild/illustration: Ann-Therese Tjärnlund/TT
Aziza går i sjätte klass på en skola i Skellefteå. Här har hon och hennes tre småsyskon, som alla har permanent uppehållstillstånd, bott i över två och ett halvt år.
Hon har just börjat läsa franska, är en uppskattad och studiemotiverad elev, gillar hästar, basket och att spela cello. När hon inte tar hand om sina tre småsyskon fördriver hon sin fritid på sociala medier som Instagram.
Sedan hennes mamma gått under jorden efter ett utvisningsbeslut bor Aziza och hennes syskon i familjehem – under ständig rädsla över att tvingas lämna Skellefteå.
Den 15 november 2016 förändras allt. Hon och hennes syskon ses på skolområdet den morgonen. Därefter är hela syskonskaran spårlöst försvunna.
Ingen vet var de befinner sig och de är inte ens efterlysta av polisen.
Skräck blev realitet
Aziza har under hösten haft en ökad oro för att hon skulle kunna komma att behöva lämna landet mot sin vilja. Hon har varit rädd för att bli bortförd, att lämna kompisarna och klasskamraterna och för att bli bortgift.
Hon anförtror sig till en av sina bästa vänner – och till socialtjänsten. Norran har talat med Maria, mamma till en av Azizas närmaste vänner på Skellefteskolan.
– Flickan har haft en skräck för att hon måste åka tillbaka till Afghanistan och därför har jag hållit mig ajour med hur läget är, berättar hon.
Under hösten har syskonskarans mamma återvänt till Skellefteå efter att ha levt gömd på hemlig ort. När Aziza upprepade gånger vänt sig till socialtjänsten har hon fått höra att hon inte har anledning till oro, att det är inte är någon fara.
– De har sagt till henne att ingen har rätt att föra ut henne ur landet, vare sig om hon vill eller inte då hon har permanent uppehållstillstånd.
SKL:s beskrivning av myndigheters förpliktelser gällande vårdnadshavare.
Att de försvunna barnens mamma, som inte bott med barnen på ett och ett halvt år, fortfarande står som vårdnadshavare gör polisen lamslagen.
Eftersom det inte är olagligt att resa iväg med sina barn kan polisen varken starta en sökinsats eller göra en efterlysning.
Problemet är att mamman inte ska stå som vårdnadshavare enligt svensk lag.
Det är nämligen rutin att socialtjänsten ber socialnämnden att skicka in en ansökan om att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare när varken mamman eller pappan tar hand om dem.
Rättslösa
Detta så fort ensamkommande flyktingbarn fått permanent uppehållstillstånd, vilket syskonen i fråga fick i mars i år.
Trots detta hade barnen vid försvinnandet i november fortfarande inte tilldelats en vårdnadshavare.
– Barnen blir alltså rättslösa. Det är en tvingande lag att tillsätta en särskilt förordnad vårdnadshavare och det här är inte lagar som stiftats för skojs skull utan de finns till för att skydda barnen, säger Maria.
Ur mammans asylsökan som fick avslag.
Barnen försvann bara några veckor efter att deras mamma fått avslag på sin överklagan om att ha nekats uppehållstillstånd i Sverige.
Hennes man är ute ur bilden sedan länge, och efter att hon tagit barnen ut ur Afghanistan i hemlighet har hans sida av familjen reagerat kraftigt.
”Min mans släkt vill ha mig död. De har dödshotat mig flera gånger … Mina svågrar kommer att gifta sig med mig även om jag inte vill eller så kommer de att döda mig”, går att läsa i mammans talan i målet. Hon beskriver också hur mycket hon älskar sina barn, vill se dem växa upp och bo med dem.
– Det råder ingen tvekan om att hon är i en otroligt utsatt situation. Hon väntar i flera år för att sedan få veta att hon inte är välkommen i Sverige, och så är det som det är i Afghanistan. Det är klart att hon kan agera i desperation och sticka med barnen, säger Maria.
”Mycket är grått”
Socialtjänsten i Skellefteå är ytterst ansvariga för barnen som har försvunnit. Pär Åhdén, avdelningschef för individ- och familjeomsorgen, går inte in på enskilda fall men påpekar att myndigheten alltid gör vad de mäktar med för att barn inte ska försvinna.
– Det är varken svart eller vitt. Mycket är grått. Vi har hela bilden av de ärenden som vi handlägger, men kan inte tala om allt då vi har våra sekretessregler, säger han.
I det här fallet har barnen varit ett ärende hos myndigheten i ett och ett halvt år. De fick uppehållstillstånd i mars i år, men har ännu inte fått en särskilt förordnad vårdnadshavare, och kan därför inte eftersökas av polis.
Pär Åhdén, avdelningschef för individ- och familjeomsorgen i Skellefteå. Foto: Arkivbild
Åhdén menar att myndigheten inte har gjort fel i sådana här typer av fall.
– Vi skriver till vår nämnd så snabbt vi vet att ensamkommande flyktingbarn har fått permanent uppehållstillstånd. Samma sak som att vi agerar direkt vi får reda på att föräldrar har avvikit.
De här barnen har inte fått en särskilt förordnad vårdnadshavare ännu. Varför det?
– Sånt kan ta tid. Vi har juridik att förhålla oss till, vilket försinkar oss ibland. Vi kan inte bara köra raka spåret utan måste hålla oss till juridiken.
I det här fallet har det fått efterföljande konsekvenser, till exempel att polisen inte kan efterlysa dem. Hur ser du på det?
– Generellt sett … trots att vi gör så mycket som går kan vi inte alltid se till att det blir som vi vill. Jag hoppas att alla förstår att vårt stora fokus är barnperspektivet. Hur gör vi det här bäst för barnen? Vi kan till exempel inte tvångstillsätta vårdnadshavare utan att vi har möjlighet att göra det.
Den här flickan är rädd för att bli bortgift. Hur arbetar ni med hedersrelaterad problematik?
– Vi har en så kallad checklista för hedersrelaterat våld och liknande. Vi har utbildat personal och har en speciell grupp för handläggning av ensamkommande, så vi är väldigt insatta i hur vi ska hantera det. Men det är ingen enkel fråga.
Han tillbakavisar att det ska ha funnits barn i Skellefteå som varit rädda för att bli bortförda av föräldrar och säger att han ”inte känner till att det någonsin har förekommit” i kommunen.
– Skulle det hända i framtiden skulle alla inblandade reagera för att ge barnet det skydd som är möjligt. Vi gör så gott vi kan och får vi reda på att det skulle kunna hända får vi förhindra att det inträffar, säger Pär Åhdén.
En månad senare
För en vecka sedan gick Migrationsverket ut med informationom att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats och att chansen för afghaner att få asyl i Sverige har stärkts betydligt.
I dag har det gått exakt en månad sedan försvinnandet – och det är inte säkert att informationen om det förändrade läget har nått familjen.
– Ingen vet vad som har hänt dem, ingen vet vem som tog dem och ingen vet var de befinner sig, säger Maria.
Fotnot: Aziza och Maria heter egentligen någonting annat.
Ingen vet vad som har hänt dem, ingen vet vem som tog dem och ingen vet var de befinner sig