Kolbullarna gick åt i Rökå

Notera att denna artikel är från 2015
Strykande åtgång. Anita Boman gräddar kolbullar. Foto: Britta Stenberg.
Britt-Ingers vättar. Ska skydda hemmet från olustigheter. Foto: Britta Stenberg.
Berömd pesto. Ruth Holmqvist på Vågamässan. Foto: Britta Stenberg.
Finurlig stol. Rickard Hagman visar pall med klivstöd. Foto: Britta Stenberg.
Lerfigurer. Britt-Inger Tjärnqvist tillverkar keramikvättar. Foto: Britta Stenberg.
Kallar sig ”dansbandsnasare”. Mikael Boman. Foto: Britta Stenberg.

På Vågamässan i Rökå med traditionellt marknadsutbud var kolbulletältet den allra största magneten.

Som väntat den här tiden på året var också hembakt bröd och grönsaker det som först gick åt.

Vättarna sköter om huset när du är borta.

– Jag hade morötter med mig men de tog slut på en gång, säger Ruth Holmqvist.

I stället lockar hon med den Sorseleanska peston:

– Den serverades på nobelfestens efterfest minsann, berättar hon stolt.

Kön ringlar långt. Folk väntar på att få sig en kolbulle och inne i tältet står Anita Boman med flera och steker på löpande band.

Mäkta populärt minsann.

Folktro i lera.

Britt-Marie Tjärnqvist, Malå, säljer små lerfigurer. Som tomtar, men ändå inte. I olika storlekar, figurer med för stor mössa där bara fötterna sticker fram. Drejade i keramik, handskulpterade efter egen design.

Hon förklarar:

– Det är vättar. De ska skydda hemmet från bränder, inbrott och den sköter om huset när du är borta, säger hon.

Hmm. Fungerar det?

– Det här är gammal folktro. Vättar hade ju rykte om sig att vara smått elaka om man inte stod på god fot med dem. Men har man en inomhus som beskydd, då kan man nog känna sig säker, skrattar hon.

Den här hobbyn har hon hållit på med i 20 år. Då det närmar sig jul gör hon vättar med röd mössa.

– De är faktiskt jättepopulära. Jag har nog sålt upp emot 3 000 vättar vid det här laget, säger Britt-Inger.

Pall med inbyggt stöd.

Finurligt tänk hade Rickard Hagman när han tillverkade pallen med stöd.

– När man blir äldre blir balansen sämre, ska man kliva måste man hålla sig i något. Så jag gjorde en pall med pinne. En bra kombination för ändamålet, säger han.

Musikalisk inramning.

På scenen sitter Michael Boman och sjunger covers till eget ackompanjemang. Det ger marknadsstämning.

– Jag kallar mig ”dansbandsnasare”. Det gör inte så mycket att folk inte har tid att sitta ner och lyssna på min sång, min musik ska ge atmosfär till arrangemanget, det är det som är meningen, säger han.

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder Norran dig möjligheten att kommentera en del av innehållet på norran.se. Vi hoppas att du vill bidra med nya perspektiv och kunskap. Men kom ihåg att hålla dig till ämnet och visa respekt mot andra skribenter och personer som berörs i artikeln. Norran och Ifrågasätt kommer att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Mer från Nyheter

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen