Kålabodaån. Så här kan det se ut i Kålabodaån under vissa perioder på året. Foto: Jan Åberg
I kväll ska han föreläsa för Ånäsetborna om hur det står till med åarna runt om i området.
– Vattnet i Kålabodaån är inte akut giftigt för människan, men det är inte ett friskt vatten. Det ligger i riskzonen för höga nivåer av kadmium och vi vet att det finns för mycket aluminium. Om man vistas mycket i vattnet under vissa tider på året kan man troligen få hudproblem, säger Jan Åberg, naturgeograf från Bygdeå.
Rödfärgat vatten
Anledningen till försurningen är att våtmarker och insjöar i området har torrlagts. Försurningen orsakar skador i naturen och fiskar dör.
När det gäller Kålabodaånmärks det också att vattnet ibland blir rödfärgat och grumligt av höga metallhalter.
– När man har dikat i de djupare lagren så har man kommit åt de sura sulfatjordarna. De är inte farliga så länge de är blöta, men när de torrläggs frigörs svavelsyra. Den fräter i sin tur på naturliga mineraler som finns i marken och metaller lakas ut, säger han.
De stora problemen började på 1950-talet då grävmaskiner började användas för att torrlägga insjöar och våtmarker. På 1980-talet drabbades alla åar i Västerbotten av försurning, till stor del på grund av surt regn. När man lyckades ta bort det sura regnet, såg man förbättringar, men fortfarande finns det många åar som är drabbade på grund av dikning.
Men hopp finns, menar Jan Åberg. Provfiskning har gjorts i flera olika åar i området.
– I Kålabodaån har lake, gers och andra fiskar vandrat upp. Det mest intressanta är laken, eftersom den är rätt så känslig för försurning. Det här visar att vattnet är tillräckligt bra i vissa perioder.
