Drottninghatt. Modisten Kerstin Carlefalk håller upp en av sina många hattar. En likadan som denna har hon även tillverkat till drottning Silvia. Foto: Malin Johansson.
En av dem som deltar i kursen är Barbro Nyberg Mattila från Luleå.
– Främsta anledningen är att jag är intresserad av tiden kring fyrtiotalet. Vi har en del gamla bilar, så då vill man ju kunna klä upp sig så det passar ihop, men att hitta passande hattar är väldigt svårt.
Springflicka
Kurshållaren Kerstins hattintresse började redan då hon som tolvåring agerade springflicka till några hattmakare.
– Efter 40 år är det fortfarande lika kul och idéerna tar aldrig slut, snarare tvärtom, säger hon. Med bilen fullproppad av material åkte hon upp till Glommersträsk för att, i samverkan med ABF, hålla kurs, vilket hon är van vid.
– Det är jättepopulärt. Det är så kul för det är folk i olika åldrar som kommer, berättar hon, men säger också att maken kan lägga in vissa protester kring hattintresset. Det tar ju rätt mycket plats, så min man tycker att jag kunde syssla med frimärken istället.
Kerstin har genom åren även lagt märke till nybörjarens främsta misstag.
– Risken är att man som ny gör hatten lite för flott. Gör man en för fin hatt blir den ofta bara liggande på hyllan.
Två år
Något alla tolv deltagare är eniga om att det inte går i en handvändning att tillverka en hatt.
– Det kan gå så illa att det tar två år att få en hatt klar. Jag gjorde den här förra året och trodde den var färdig, men efter kursen kände jag att det var fel form på kullen. Det var så lite som behövde ändras, men ändå har det tagit sådan tid. Men nu är den klar, säger Anette Jonsson.
Sökte på nätet
Veckans yngsta deltagare är Hanna Falkdal från Umeå, vars hattintresse dök upp utan förvarning.
– Jag bara vaknade en dag och kände att hattar, det skulle vara kul. Sen sökte jag på nätet och hittade hattkurs på två ställen, men jag ville helst åka hit. Och du vet när man bara kommer på att det här vill jag göra, och sen när jag blir gammal kommer jag ha massor med hattar och katter, jag ser det tydligt framför mig.
Malin Johansson
Jag bara vaknade en dag och kände att hattar, det skulle vara kul.
Velour. Mats Nordström från Boden visar upp sin hatt som påbörjades förra året, men som nu äntligen är färdig. Tyget är velour, det vill säga en blandning av ull och harpäls. Foto: Malin Johansson.
”Jag hade mina tvivel och trodde aldrig att jag skulle lyckas med det här. Men jag är så nöjd med den här”, säger Barbro Nyberg Mattila, Luleå. Foto: Malin Johansson.
Form. ”Man får en annan hållning om man har rätt hatt, och här brukar jag vara väldigt rak med vad man passar i. Har man ett runt ansikte så ska man till exempel ha en kantig hatt”, säger Kerstin som har med flera egna hattar som kursdeltagarna kan inspireras av. Foto: Malin Johansson.