Smak, hörsel, syn och lukt. Alla fick de sitt. Ja, till och med det femte sinnet, känsel fick vara med när Eva Gunnare från Jokkmokk bjöd på en föreställning som hade allt. Sång, berättelser, bilder och smakupplevelser.
Eva Gunnare kallar sitt koncept för smakföreställning och skruvade förstås upp förväntningarna för publiken i Silvermuseets hörsal redan när den bokade biljett. En företagare, eller artist om man så vill, med företaget ”Essense of Lapland” har mycket att svara upp till. Företagaren måste väl vara genuin invånare, eller …
– Jag kommer från Stockholm.
Eva Gunnare berättar sedan hur hon kom till Kvikkjokk som ung för att arbeta på fjällstationen. Hur hon förälskade sig i folket och naturen. Hon återkom år efter år och så småningom hade hon förälskat sig i en person också, och det blev giftermål och barn.
Eva Gunnare visar bilder, hon berättar om det lyckliga livet i Lappland och somrarna i fjällen. Om den positiva uppväxt ett barn får på en sån plats. Lika positivt fortsätter hon att berätta om sitt liv, om skilsmässan och hur hon gick en samisk matlagningskurs.
– Det hände något i mig det året. Jag fick energi, jag skilde mig, jag aktiverade alla sinnen.
Hon ömsom sjunger, ömsom berättar, ömsom visar bilder och ömsom bjuder på smakprov från naturens skafferi.
– Att ta hand om rentarmar är det mest sensuella man kan göra, säger hon men betonar att hon brinner lite extra för ”det gröna skafferiet”.
Hon bjuder på ett smakprov av vinter. Ett tallbarksbröd med enrissmör. Publiken är såld.
Resten är bara att hoppas på mer. Det bjuds på alla årstider i form av torkad renkorv, björkbladsdricka, knäckepinne med dipp av tall- och granskott, älgörtsbakelse med syltad kvanne, dricka på älgörtens blomma, odon-russin och glögg av lingon, svarta vinbär och skvattram.
Däremellan berättar Eva Gunnare om alla användbara växter, inte minst som kryddor.
Eva Gunnare bjuder på sig själv och det lappländska skafferiet. Hon låter publiken få utlopp för sinnena syn, hörsel, lukt och smak, men visst blir det lite känsel också, den trokade renkorven känns, liksom barkbrödet. En känsla av välbefinnande infann sig också, kanske hade drickat på älggräsets blomma något med det att göra.