Kollar spegeleffekten. Filmaren Bratislav Stankovic, Stockholm, kollar speglingen i fönstret. Anders Hedvist fick vara tillfällig modell.
Där har ni basen i filmen som denna vecka spelas in i Skellefteå. Ett team åker till fem länder i Europa, för att göra film på temat: Att flytta eller inte.
Fem skådespelare gör karaktärerna, en från varje land; Frankrike, Slovenien, Tyskland, Österrike och Sverige. De är alla improvisatörer, det vill säga att de inte jobbar med manus, utan hittar på vad de ska säga precis när det sägs.
Ramen presentras dock tydligt av regissören Klaus Salminen, Stockholms Improvisationsteater.
Möttes i kyrkan
Den första scenen spelades in i måndags, med en del Skelleftebor som statister. Då hölls begravningen av kvinnans mamma. En objuden gäst kommer, kvinnas exman som är far till den unga kvinnan.
Pappan vållar en konflikt i kyrkan, men bakgrunden är oklar. Den försöker nu flickvännen lista ut.
Snack på hotellet
När Norran tittar på en inspelning är platsen Stadshotellet. Paret kommer till sitt rum efter begravningen och ska nu prata om den där konflikten.
Men även om inspelningen är spontan är förberedelserna desto mer detaljerade. Det ska riggas ljus, och fotografen vill att en av aktörerna ska speglas i fönsterglaset då hon ligger i sängen och pratar. Stegar kommer fram och ljuskillen Anders Hedqvist har ett fasligt sjå med att rikta lampor.
Pratar sitt språk
Senare på kvällen ska teamet till byn Tarsmyran utanför Boliden, där man hittat ett passande hus som ska föreställa barndomshemmet.
För att skådespelarna ska vara spontana får de prata sitt modersmål. Filmen ska sedan ha textade remsor.
- Många av vyerna vi väljer är vackra, säger Klaus Salminen. De ska ju locka vår huvudperson att vilja flytta hem igen.
Begravningen är i den pampiga Landskyrkan, och som av en händelse jobbar flickans pappa på Skellefteå Kraft Arena.
Bara så man ska få in lite hockey i historien.
Känd i personalen
Men varför skildrar det svenska bidraget just Skellefteå? Per Gottfredsson, som är den svenska aktören (spelar pappan) säger att man letade utanför storstäderna.
- Två som jobbar på teatern kommer från Skellefteå, och själv har jag jobbat här med Västerbottensteatern. Vi vet att många unga flyttar härifrån, men har även hört att många kommer tillbaka när de fått barn. Så det kändes som att den eviga frågan om var man bosätter sig är aktuell.
Skellefteå är den sista stad det filmas i. Materialet ska nu klippas och filmen har premiär i Berlin i början av juni. Den ska så småningom kunna ses även i Skellefteå.
Inte bestämt ännu
Men tillbaka till den där konflikten. Vad bestod den i? Ja det var ännu inte bestämt när vi träffade teamet på tisdag kväll.
- Svaret kommer att växa fram, för klarar Klaus Salminen.
Härkan du läsa mer om skådespelarna.
Härfinns mer att läsa om Stockholms Improvisationsteater.
Oeniga. Fotografen Bratislav Stankovic och regissör Klaus Salminen diskuterar vilken vinkel man ska filma nästa scen ifrån.
Pratar sitt språk. Julie Doyelle, (närmast) och Sonja Vilc förstår inte alltid vad den andra säger. Men mycket bygger på att visa känslor, och de är ju universella.
Lampor. Anders Hedqvist, Stockholm, är ansvarig för ljuset. Här ska taklamporna skärmas av.
Evig väntan. Julie Doyelle, Frankrike (t v) och Sonja Vilc, Slovenien, spelar de två unga kvinnorna. Här väntar de på att få börja agera medan Samuel Levy-Micolini, Frankrike, fixar med ljudet.