Stoorns plats. Maria Söderberg och Thorbjörn Holmlund på Vithattens topp. ”Vi var nog alla lite tagna över hur fint det är där uppe. För man har funderat varför vill han vill ha den just där, men det förstår man ju nu”, säger Söderberg.
Tjugo personer trotsade vädret, som varit instabilt hela dagen, men när det blev dags för topptur slutade regnet droppa och solen började skina.
– Thorbjörn var ju väldigt underhållande. Hans hjärtefråga med storälgen är ju fantastisk att lyssna på hur han jobbar med sin idé, och hur han har haft otur och bakslag med projektet när det blev nedgång. man kände att han trots alla motgångar inte har gett upp, säger Maria Söderberg, top of Arvidsjaur.
Med på turen fanns även yngre deltagare.
– Det var lite jobbigt och stenigt att gå upp, men sedan blev det så fin utsikt. Från mitt sovrumsfönster ser jag Vithatten och vill att jätteälgen ska stå där uppe, för då ser jag den varje gång jag vaknar, säger Ella Lindgren, 11 år, från Glommersträsk.
Thorbjörn berättade om läget, från första årets misstro att storälgen inte skulle byggas av konstruktionsskäl, vidare till den ekonomiska kraschen i världen 2008, fram till idag.
– Jag kan väl säga som så att hade bygglovet kommit ett år tidigare så hade den varit byggd, för det fanns pengar då. Men nu blev det inte så. Man kan ju se i backspegeln, men inte göra något åt det.
Hur går det med storälgen idag?
– Det finns dem som jobbar lite med att hitta pengar för att gå vidare och byggloven är kvar, men jag kan inte begripa att inte bygden ännu har förstått vad det här göra för den. Stoorn i sig kan ju aldrig vara vinstdrivande, utan at det är ju regionen som vinner pengar. Men de som har pengar är inte intresserade av att satsa på något som kanske inte ger pengar tillbaka. Det är det stora dilemmat. Alla vill ha den, men ingen vill göra någonting.
Sexton år har passerat sedan idén om världens största älg dök upp. Är du lika engagerad fortfarande?
– Nja jag tror ju på det här, men har börjat misströsta på att folket runtom tror, hoppas och vill att det ska byggas, men pengar saknas. Men man ska komma ihåg också att det är jättemånga som på något sätt har dragit nytta av Stoorn till idag, och det tycker jag är jättepositivt. Men det måste ju också stå en älg där i slutändan, och vi behöver något som flaggar för vår del av världen. Det är så. Och det är nu eller aldrig känns det som.
Hur känns läget just nu?
– Egentligen är det inga fel gjorda, utom möjligen från mig. Den enda lilla besvikelse jag har är att inte jag själv fått med mig folket, och att folket och bygden förstått vad det skulle innebära. Jag tycker att det är sorgligt. Det är väl det jag kan ha känt ibland, att jag kanske skulle lagt ner min egen verksamhet ett år och kört på ordentligt, men man måste ju överleva också. Men än är det kul och än har jag hopp att det ska bli av. Tänk så kul det hade varit.
Malin Johansson/NN
För bygden. ”Det är ju inte min älg, det är bygdens älg. Jag kan inte rå för att jag kom på idén”, säger Torbjörn Holmlund, som är besviken på bygdens engagemang. ”Alla vill ha den, men ingen vill göra någonting.”
Ditlyft. Vindskyddet kom på plats med hjälp av helikopter år 2011.
Regnfritt. Sedan 2011 finns ett speciellt konstruerat vindskydd, försett med olika testbitar av trä i syfte att utvärdera det blivande ytskiktets väderbeständighet.
Storstilad berättare. Thorbjörn Holmlund berättar inför tjugotalet åhörare om framfarten med världens största älg.
Tanken. Så här är det tänkt att utsikten ska se ut, men vy över Järvträsk och långt bortom byn.
Världens största älg. Idén formades för sexton år sedan, och Thorbjörn Holmlund har ännu inte gett upp hoppet om att den ska stå där en vacker dag.
Utsikt. När top of Arvidsjaur arrangerade tur till Vithatten på onsdagen bjöd vidderna på dramatiska vyer.