En fantastisk roman!

 Mannen kom genom bränningarna och klev försiktigt över småsten och sand till stranden. Så lyder den inledande meningen i ett av kapitlen i Toni Morrisons nya roman.

Året är 1682 och Jacob Vaark har just lämnat ett fartyg. Han tar sina första steg på amerikansk mark - allt är nytt, aningen hotfullt och lockande. Tät dimma gör att han måste sakta in stegen.

Det här är ett bra exempel på Morrisons omvittnade förmåga att snabbt förtrolla läsaren. Romanen har många av de drag som bidragit till att göra henne till både en mycket populär författare och Nobelpristagare. Med en kliché kan man säga att boken på ett för henne typiskt sätt är poetiskt suggestiv, lätt att börja läsa och oerhört svår att lägga ifrån sig.

Jacob Vaark bygger upp en farm i norra Virginia, men är även agent för Västindiska kompaniet. Han skaffar sig en hustru, Rebekka, som har en indiankvinna till hjälpreda. Han ogillar slavhandeln, men tar av en tobaksodlare emot en färgad flicka som betalning för en skuld. Jacob och Rebekka får flera barn, men de dör ett efter ett. Kanske är det därför han även tar hand om den förvirrade och föräldralösa flickan med smeknamnet Sorg.

Kronologin är uppbruten och Morrison växlar okonstlat mellan de olika karaktärernas perspektiv. Det blir som en mindre kör av röster, som berättar om drömmar, vänskap, kärlek, korta stunder av lycka och hård kamp för tillvaron. Rösterna är mycket olika, men berättar samma historia. Kärlek och gemenskap är möjlig, men ”De välsignade” är utpräglat tragisk.

Ett viktigt tema är relationerna mellan vita, svarta och så kallade urinvånarna. Vid slutet av 1600-talet hade de fortfarande något obestämbart över sig. Slavhandeln var ännu inte satt i system. Rasismen var utbredd, men ännu vag i konturerna. ”En välsignelse” har emellertid inget programmatiskt över sig.

Olika trosriktningar tävlar också mot varandra, men de är inte sällan uppblandade med folktro och skrock. Det här är välkända inslag i Morrisons romaner, tecken, varsel och ett ibland nästan mystiskt drag. ”En välsignelse” präglas även av hennes fenomenala hantverksskicklighet, mångsidighet och känsla för rytm, väl fångad i översättningen. Hon har skrivit ännu en, i dubbel bemärkelse, fantastisk roman.

Ola Wihlke

Publicerad2009-11-03 08:32