RSS
0.00%
-8°
Emma Ångström
Emma Ångström debuterar med ”Och allt är förvridet”. Det är en roman om känslomässig destruktivitet, om besatthet och några människors oförmåga att älska utan svartsjuka, baktankar och rädsla.
Erik, berättarrösten, är 28 år. Hans ombonade och trygga medelklassliv går som på blinda räls rakt mot framtiden. Han är utbildad jurist och har just fått en löftesrik anställning på en advokatfirma inne i City. Hans flickvän Mina arbetar som produktionsledare på en reklambyrå på Söder. De lever en framgångsdröm. Allt är möjligt. Allt är som det ska. De har tillsammans köpt en lägenhet, en tvårummare i etage, vid Tessinparken.
De har varit tillsammans i nio år, bott ihop i tre. Lyckan ler men är bedräglig, tunn som nattgammal is.
Redan i romanens upptakt smyger Erik omkring utanför Minas fönster. Hon bor kvar i deras tvårummare; Erik hyr en sunkig etta i andrahand. Deras förhållande har kraschat. När Erik äntligen samlade mod till att fria ville han först försäkra sig om att Mina älskade honom, och bara honom. Han bad Rickard, en nyanställd kille på jobbet, att gå till restaurang Leijontornet där han tänkt fria till Mina och försöka förföra henne. Rickard lyckades och har nu flyttat ihop med Mina.
Eriks liv rasar. Han säger upp sig från advokatbyrån, tar jobb som bartender. Nätterna tillbringar han likt en galen hund i buskarna utanför sin gamla lägenhet. Där inne ser han hur Mina och Rickard lever det liv som borde vara hans.
”Och allt är förvridet” är ett klaustrofobiskt kammardrama som skildrar kärleken som ett destruktivt mörker. Kärleken har inget egenvärde. Den är ett attribut bland andra medelklassmarkörer. Därur stammar tomheten, bristen på äkthet. Emma Ångströms språk är effektivt, förtätat. Hon förmår skapa en ständigt närvarande känsla av osäkerhet som för tankarna till Karin Alvtegen. Och även om ”Och allt är förvridet” är lite väl begränsad till ett psykologiskt perspektiv, och vardagens realiteter endast blir en disig fond, är den en mycket lovande debut.
Förtrollerskan från Florens
Recension av Salman Rushdies ”Förtrollerskan från Florens”
Mörkrets alla färger
Recenserad av:
Olle Lundqvist
Recension av ”Mörkrets alla färger” av Peter Robinson.
Dan Brown
Recenserad av:
Lars Andersson
Den förlorade symbolen (Albert Bonniers förlag)
