En av själarna. Annika Isaksson Svedberg i rollen som den fanatiske professorn. En roll hon briljerar i. Foto: Patrick Degerman.
1819 föddes Christina Chatarina Larsdoter i Brännäs utanför Malå. På grund av sin längd, runt 210 centimeter, blev hon mer känd som "Den långa lappflickan" eller bara Stor-Stina. Hennes livsöde har inspirerat Västerbottensteaterns rekordstora satsning "S.E.N.S.E – Studier och experiment kring normalitet, själ och emotioner".
Men det här är ingen vanlig teaterföreställning utan istället handlar det om ett studiebesök i ett bortglömt laboratorium. Där har forskare fått jobba ostört sedan 1800-talet med att, tror de åtminstone, hitta ett samband mellan kropp och själ. "S.E.N.S.E – Studier och experiment kring normalitet, själ och emotioner" berättar inte exakt hur Stor-Stinas liv var utan speglar snarare omvärldens rädsla för det obekanta.
En rädsla världen aldrig verkar bli av med oavsett om den finns i ett laboratorium eller ute på dagens gator.
För det är lätt att fnissa åt den rätt så skräckinjagande professorns absurda teorier om det svenska idealet (som är på pricken lik en tecknad pojke vi ser på kaviartuber). Eller när forskningsassistenterna inte gör skillnad på personer och förbrukningsvaror. Givetvis är dessa dragna till sin yttersta spets, men det är ändå omöjligt att inte beröras och känna igen vissa segment.
Att Västerbottensteatern satsar alla sina kort på en berättarföreställning om ämnen som dessa säger mycket om vår länsteater. Att de gör en föreställning med ett upplägg som inte liknar något annat i svensk teaterhistoria säger desto mer. För studiebesöket är nämligen upplagt så att besökarna delas in i tre grupper och flyttas mellan olika miljöer där laboratoriet är utgångspunkten.
Det gör att föreställningen bjuder på ständigt nya intryck då korta akter spelas i varje miljö. Upplägget fungerar också så att varje grupp studiebesökare får se olika akter, så för att se alla gäller det att göra tre studiebesök. Behöver jag säga ytterligare en gång att detta inte handlar om en vanlig teaterföreställning?
Med hjälp av Västerbottensteaterns skådespelare och teaterelever från Anderstorpsskolan (som alla hör hemma på valfri scen inom några år) har de skapat en föreställning publiken, ursäkta, besökarna, kommer beröras av. Ja, troligtvis tänka, fundera kring och prata om i veckor efteråt. Lägg därtill en scenografi som lyckats förvandla stora delar av teaterns hus till kusliga miljöer där futurism och 1800-talets industrialism blandas med Sapmí. Ett nästintill spökhus för vuxna.
"S.E.N.S.E – Studier och experiment kring normalitet, själ och emotioner" är given för teaterhistorien och undertecknad kan inte vara mer stolt över att ha sett den.
Det handlar inte om en vanlig föreställning.
