Dolly. Anna Bromee och Anna-Lena Hemström i Dollywood på Västerbottenteatern. Foto: Veronica Häggmark.
Med en blandning av sång, allvar och humor fångar Anna-Lena och Anna Dollys livsresa.
De börjar när Dolly Parton var ung och fattig, hon drömde om att bli sångerska och stjärna. I den första scenen visas en 18- årig Dolly med sin vän Judy i skolan, drömmen att bli den stora sångerskan tog över och det enda hon tänkte på var texter till en ny sång.
Anna-Lena och Anna växlar att vara Dolly på ett genialiskt sätt som gör att man glömmer bort att de är två på scenen ibland.
Med enkel rekvisita får de in glitter och glamour känslan, men även hennes liv som fattig. Som med de tre bruna papperskassar, fyllda med mammas kakor och smutstvätt sätter hon sig på bussen till Nashville.
Sättet de har fångat Dollys kamp, att bli ifrågasatt för att hon var blond, kvinna och hade stora bröst, inser man vilket mod och vilken tuff affärskvinna hon är. Hur stark hon har varit för att lyckats med att uppfylla sina drömmar i ett hårt manligt klimat.
De använder citat och Dollys självironi på ett effektivt sätt, som lockar till skratt hos publiken, som ”Ni skulle bara veta hur dyrt det är att se så här billig ut”.
Men Dollys liv har inte bara varit en askungensaga, utan hon drabbades även av depression och var vilse. Då fanns hennes vän vid hennes sida och hon hittade tillbaka till vad hon ville göra. Som hon själv sa, ”Man måste bli rik för att sjunga på fattigmansvis”.
Dessutom får man höra ett pärlband av Parton-sånger, som ”Nine to five” och ”Jolene”.
Efter att ha sett Dollywood och Anna-Lenas och Annas sätt att skildra Dolly Partons liv, vill man hem och lyssna på hennes låtar och veta mer om henne.
