Inledde kvällen. Uppvärmningsakten Dominik Henzel.
Först ut för kvällen var dock uppvärmningsakten Dominik Henzel. Med len stämma berättar han om sig själv och vardagliga, men oändligt bisarra, betraktelser. Exempelvis hur han tidigare under dagen under en promenad vid Skellefteälven halkar till och samtidigt minns en intervju med en stuntman som menar att det bästa skyddet mot ett fall är att lägga sig ned. Eller hur han går på lägenhetsvisning trots att han egentligen bor bra och sedan subtilt men desperat flörtar med en gravid kvinna.
Dominik Henzel beskriver med enkla medel hur konstiga helt självklara grejer egentligen är, och han gör det väldigt bra innan han lobbar över mikrofonen till kvällens huvudperson Magnus Betnér.
Själv beskriver Magnus Betnér sig som en 41-åring som druckit mer än Mikael Persbrandt och som röker två paket om dagen. Jag märker dock inget av någon slitenhet utan i princip i samma sekund som han får mikrofonen levererad till sig av Dominik Henzel börjar han precisionssvinga mot allt och alla från Sverigedemokrater och andra rasister, statsminister Stefan Lövfen, Säpo och Facebook-användare.
Till och med författarna Harper Lee och Stephen King får en skopa av Magnus Betnérs, tja, sanningar kanske vi nästan kan kalla det. För det ligger en trevlig politiskt obunden skärpa i nästan allt han säger. Han kallar statsministern för en sopa, oppositionen för ryggradslösa och driver obarmhärtigt med rasism i alla dess former.
Måhända att Magnus Betnérs grabbflåsiga språkbruk stundvis gör att man hajar till och att han slår in vidöppna dörrar, men jag måste erkänna att jag skrattar mycket och igenkännande åt det han gormar om från Nordanåteaterns scen.
Dennis Fahlgren
Imponerade. Magnus Betnér övertygade i sin föreställning som han kallar "work in progress", vilket menas att det är helt nytt material som arbetas fram direkt inför publik.