Det tog fyra år innan vi fick en uppföljare på Deporteesmästerliga "Island and shores". Här skulle man lätt kunna hävda att skivan fått sin titel utifrån detta, i sammanhanget långa, uppehåll; men det vore att förenkla den sedvanligt genomtänkta tematik som präglar Deportees skivor.
Med avstamp i det vardagliga lyfts frågorna om vår förgänglighet, individualismens pris, sorg och saknad. Textförfattaren Peder Stenberg försöker med sedvanlig precision lyfta de skygglappar vi bär inför den krackelerade omvärlden.
Skivan ställer högre krav på lyssnaren än de två föregångarna. Där såväl "Under the pavement..."och "Island and shores"var mer direkta och slagkraftiga i såväl komposition och text ligger förtjänsterna på "The big sleep" bakom ett par lager sot och det krävs fler än en lyssning för att låtarna ska bryta igenom fullt ut.
Men om skivans förtjänst är den, nästan in absurdum, genomtänkta och näst intill felfria paketeringen saknar jag det melodiösa som jag tycker Deportees briljerat med tidigare. Två eller tre låtar vars enkla melodier sätter sig som epoxilim i hörselgångarna och får mig att lyssna mer och mer. Nu är det visserligen ett otroligt bra album, men vars enskilda låtar jag har svårt att riktigt komma ihåg.
Anders Samuelsson
