Foto: ADAM IHSE / TT.
Tre av fem. Världens i särklass tråkigaste och mest intetsägande betyg. Musikvärldens G+. Och det är få skivor som är urtypen av tre av fem på samma sätt som "Freedom" med Refused. Men vi tar lite bakgrund först.
Monumentala hardcoreskivan "The shape of punk to come" släpptes 1998 och strax efter det splittrades Refused. Hajp, mytbildning och erbjudanden om mångmiljonbelopp snurrade sedan runt under 14 år innan bandets bejublade och ruskigt framgångsrika återföreningsvända tog vid under 2012. Och nu kommer "Freedom".
Som uppföljare till "The shape of punk to come" har skivan minst sagt mycket att leva upp till. Förväntningarna har maxats. Lever skivan upp till pressen? Nej. Inte direkt. Är det dåligt? Nej. Inte det heller. I spår som "Elektra", "Thought is blood" och "366" är det inte mycket att klaga på, då låter Refused vassa och heta. På andra ställen känns det väldigt lite. "Françafrique" är albumets svagaste ögonblick och försöken till thrashig tuffhet i "Dawkins Christ" känns lite lökiga även om spåret ändå är ganska bra.
Som återföreningsskiva, med allt vad det innebär av förväntningar och förhoppningar, fungerar "Freedom" rätt dåligt. Men om vi bortser från det så är albumet en helt okej rockskiva. Tre av fem, som sagt.
Dennis Fahlgren
