När blott två minuter av Lena Philipssons nya skiva ljudit tänker jag att de tävlande i nästa års melodifestival nog drar en lättnadens suck. Inledande titelspåret vore som klippt och skuren för spektaklet och skulle nog i ärlighetens namn vinna. Och som inte det vore nog finns två, kanske till och med tre, låtar till som skulle slåss i toppskiktet. Men bland de svulstiga popschlagerdängorna finns även plats för en variation jag tidigare inte hört.
Det finns något befriande i "Mirakel" och "Sagas sång" där ljudbilden skalats ned något och rösten placerats längre fram. Där påminns man om att i paketet som är Lena PH finns en riktigt vass sångerska. Det är annars lätt att glömma bort just den, högst väsentliga, delen av hennes artisteri. Eller den Tarantino-doftande och instrumentala(!) "Tjejkväll". "Kunde va din mamma" är för övrigt den bästa Orup-låt som Orup inte skrivit själv.
Till syvende och sist kommer alla som uppskattar Lena Philipssons musik att bli mer än nöjda. Det är en, i brist på ett mindre slitet uttryck, mognare skiva än vad hon släppt tidigare. Måhända beror det på att all text och musik på skivan är skriven av henne själv och det egna uttrycket således känns tydligare och mer direkt.
Anders Samuelsson
