Foto: NILS MEILVANG.
Vetskapen om David Bowies bortgång har lämnat "Blackstar" i ett nytt ljus. Detta 27:e studioalbum släpptes bara två dagar innan denna musikaliska legends frånfälle. Och med facit i hand är det bara att konstatera att ja, David Bowie var medveten om att han befann sig i sin absolut sista tid.
Över "Blackstar" vilar därför en sorglig tyngd. Med upprepade lyssningar går det inte missförstå budskapet - adjö. Dock, musiken är mörk och sorglig utan att bli blödig, med en David Bowie som inte ens i sin sista tid slutade leta efter nya musikaliska vägar. Denna svanesång är inget undantag. Vill man göra det enkelt för sig kan man säga att skivan blandar elektronik, jazz, pop, rock och ögonblicksbilder från hela David Bowies karriär med glamrockigt 1970-tal och djungeltechno från sent 1990-tal. Schizofrent? Nej, faktiskt inte alls. Det känns självklart, smart och, som sagt, väldigt närvarande i vetskapen om upphovsmannens stundande öde. Ett oerhört starkt verk och en sorglig men fantastisk fin avslutning. Tack för allt. Vila i frid.
Dennis Fahlgren