Makode Lindes mörka saga

Notera att denna artikel är från 2016

Långt före vernissagen har utställningen väckt högljudda protester. ”Är det du som använder N-ordet? Fuckin skam är du för oss alla som faktiskt bekämpar rasism och rasistiska institutioner”, lyder en av kommentarerna på Makode Lindes välfyllda Facebookvägg

På vägen in i utställningen passerar vi stängda dörrar med anslag som ”stängt pga kränkt”. Ett svart litet blackfacedjur snurrar runt likt en robotdammsugare. Makode Linde fotograferar. Den ger honom ömhetskänslor förklarar han senare.

En spöktunnel

Utställningen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm är hans största hittills och liksom tidigare driver han med nidbilder av svarta. Besökarna möter en överdådig spöktunnel med oräkneliga blackfacefigurer: hajen, dockor i folkdräkter, en barbapappafigur för att nämna några. Även kungaparet har fått svarta ansikten och Tintin-i-Kongo-läppar på en rad prydnadstallrikar av postordermodell.

– Olafur Eliasson on crack, säger Makode Linde och skrattar.

Men allt är inte lika roligt. Svarta flickor i strypsnara hänger i klasar på ett träd och vid sidan av självaste negerkungen finns gravstenen med texten ”RIP Lilla hjärtat”.

Bredvid ligger skalpen av den barnboksfigur som Stina Wirsén till slut drog tillbaka, anklagad för att ha ritat en rasistisk stereotyp trots ambitionen att göra motsatsen. Det hjärtformade håret sticker upp ur hjässan.

– Det är sorgligt, jag älskar Lilla hjärtat. Jag har syskonbarn i familjen och ser vilken datoranimerad hjärtlös smörja de kollar på. Jag tycker att de svenska barnen har blivit berövade något jättefint, säger Makode Linde.

Pippis pappa

Efter kulturhuschefen Benny Fredrikssons ingripande heter utställningen inte längre ”Negerkungens återkomst”. På affischer och i annonser kunde den titeln vara förolämpande, menade kulturhuschefen. Den finns dock kvar för ett av verken som, bland annat, refererar till Pippis pappa och självaste Astrid Lindgren. Makode Linde tar tillbaka Efraim Långstrumps gamla titel på Kurrekurreduttön som för att visa att de koloniala strukturerna är intakta även om han numera kallas söderhavskung.

– Så kan man absolut se det. Men det är också en flirt med hela den här debatten som varit. Jag kopplar den här barnkulturdebatten, som delvis handlar om rasistiska stereotyper, till just Kulturhuset

– Om jag skulle ha den titeln på en utställning skulle det vara just här, säger Makode Linde och tillägger:

– Det är en egoflirt också.

Helt oproblematiskt?

Är det då helt oproblematiskt för Makode Linde att vissa svarta förolämpas av hans sätt att använda stereotyper för att påvisa rasistiska strukturer?

– Det är några personer som det handlar om, och när jag ser på den så kallade kritiken som de framför går det mest ut på att jag är pysiskt sjuk, jag jämförs med Anders Behring Breivik och så vidare.

– Det här är människor som inte kan något om konst, jag tycker det är tråkigt förstås eftersom de här människorna ju faktiskt vill lite samma saker som jag, men när jag hör dem prata, och lyssnar på vad de säger är de fascister.

I det sista flyttar han runt scenografin i utställningen som han ser som ett slags dockskåp fyllt av bilder ”på gränsen till det primitivt enkla”. Med den tycker han sig ha sagt sitt. Nu hoppas han på åsikter från den mer konstintresserade publiken. På ett ”intressant och nyanserat samtal”, säger han med ett omedelbart tillägg:

– Men jag hoppas inte alltför mycket.

Mer från Nöje & Kultur

Artiklar från 23 oktober 2017

Artiklar från 22 oktober 2017

Artiklar från 21 oktober 2017

Artiklar från 20 oktober 2017

Artiklar från 19 oktober 2017

Artiklar från 18 oktober 2017

Artiklar från 17 oktober 2017

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen