Foto: Dan Hansson / SvD / TT.
Året är 1976. Platsen Buenos Aires. President Isabel Perón har avsatts och en militärjunta har tagit makten. Bra, tycker ganska många argentinare, för tillståndet i landet är så dåligt att det inte kan bli sämre. Väl?
Men Claudias pappa varken jublar över juntan eller sörjer "Isabelitas" fall, för han har förlorat sitt bankjobb och hankar sig fram genom att sälja fläktar och under den stekheta sommaren går det hyfsat, men hur ska det bli till vintern?
Juntan lär inte öka efterfrågan.
I "Kommunist i kalsonger" berättar Claudia Pineiro sin familjs historia som den 13-åring hon var. Hon förstår inte allt, men väldigt mycket, inte minst att pappa är kommunist, vilket man inte berättar för kamraterna, lika ogärna som att han hemma oftast går omkring i bara kalsongerna. Men han är också en hyfsad tennisspelare med muskulösa ben och på sportanläggningen där Claudia och hennes kompisar badar ser hon hur hennes vackra lärare väldigt gärna bollar med pappan som inte är det minsta avvisande.
Tänk om mamma visste!
Greppet är effektivt. Claudia vet inte allt om de politiska förvecklingarna, men hon har råkoll på den lilla bilden; på hur hon och hennes närmaste påverkas av situationen. Och eftersom en 13-åring aldrig skulle hitta på något så dumt som att berätta över 500 sidor stannar själva historien på 103, följda av överkomliga 80 i form av "kinesiska" askar.
Även det känns uppfriskande.
Olle Lundqvist